Paus/lägga ner

Nu har jag inte bloggat på snart en månad. Och jag har ingen lust nu heller. Kommer nog att lägga ner. Men pausar ett tag till för att se om lusten kommer åter, någon gång.

Om du är en av de bloggare jag har haft kontakt med genom utbytande av kommentarer, och har lust att hålla kontakt via Facebook istället så kan du mejla mig på attblimamma@hotmail.com Om du är aktiv på Facebook alltså, det är inte så kul med folk som aldrig skriver en egen statusuppdatering utan bara läser andras.

Noa Noa

Jag är helt kär i denna klänning! Noa Noa. Kunde inte motstå den till dottern. Kanske julaftonsklänningen? (Den fanns bara från 98, och dottern har nyligen gått upp till 92, men den är som tur är inte så stor i storleken.)

Uppdatering

Vardagen rullar på... Allt är bra, förutom att jag har haft en envis förkylning. Dottern klarar sig bra, blir lite snuvig ibland men någon vab-dag har vi inte haft sedan i april, vilket känns helt otroligt. Det är stressigt på jobbet just nu, men samtidigt roligt. Sedan jag skrev senast har de sociala aktiviteterna varit tjejmiddag och flera fikaträffar med kompisar, både med och utan barn. Har bl.a. träffat en gammal kompis som jag vanligtvis bara träffar någon gång om året, två gånger. Hon har två små tjejer, en som är ett halvår äldre än dottern, och de två leker riktigt bra tillsammans för att inte alls känna varandra (ännu). Kul. Har även varit på en träff med gamla föräldragruppen, då vi hälsade på senaste lilla nytillskottet. Föräldramöte på dagis har det också varit. Och en barnfri fredag-lördag, då dottern sov hos mormor och morfar vilket hon tycker är så roligt. För två veckor sedan njöt vi av en solig och skön höstdag, åkte till en hembygdspark med en vän och hennes dotter. Tittade på djur, lekte i lekparken och hade picknick. Jag längtar redan till sommaren. Jag har alltid tyckt att höst och vinter är en mysig tid, men sedan jag fick barn föredrar jag vår och sommar, livet blir så mycket enklare och friare då.

Så stor, så stor

Pippilotter och Lille skutt-klänning. Men vår 2-åring känns numera så stor, så stor.

Hon pratar hela tiden. Långa och många meningar. Berättar utförligt om sina dagar på dagis. Har minne som en häst. Koll på vad alla heter (dagiskompisars föräldrar, en sköterska på bvc som hon bara träffat en gång...). Älskar att dansa och sjunga. Nya grejen är att hitta på egna sånger. Kan några bokstäver, många färger, räknar till elva.

Är väldigt kramig och pussig. Social. Hälsar och tar avsked på dagis med kramar och pussar och "ses imorgon". Kallar alla vid namn. Vi är oftast mamma och pappa, men nästan lika ofta använder hon våra namn. Ger "komplimanger": "Vad gullig du är mamma", "Vad du har lagat god mat pappa". Frågar hur man mår. När hon tackar för något applåderar hon glatt.

Pratar om att hon vill gå i skolan (när vi frågar vad hon ska göra i skolan säger hon "prata med folk!) och att hon ska köra bil när hon blir vuxen.

Igår kom hon och viftade med sin Hello Kitty-solfjäder och sa barskt: "Nu fjädrar jag bort dig mamma! Du ska inte vara här hemma. Jag ska vara här ensam. Du ska vara på bibblan. Nu fjädrar jag bort dig!". Det är mycket självständighetsgrejer nu. I bilen hem från dagis: "Jag är sur på dig mamma! Jag vill inte följa med hem nu. Jag vill åka tillbaka till dagis. Du får åka hem själv. Jag ska inte följa med!"

Använder oftast jag, du, honom, hon, vi, oss, vår etc. korrekt. Använder långa ord som barnavårdscentralen, universitetet, egentligen... Men fortfarande säger hon haplack istället för haklapp!

(Ja, detta var ett rent och skärt skrytinlägg. Men det är klart att man vill skryta om sin älskade unge ibland.)

Lunk

I onsdags fick jag kapitulera för... vad det nu är jag har, svininfluensa? och inse att det inte blev någon bokmässa för mig i år, och inget jobb på hela veckan. Jag går här i lägenheten i stilla lunk, dag efter dag. Ibland är jag rastlös och grämer mig över att jag är sjuk, ibland tycker jag att det är mysigt att vara hemma och bara ta det lugnt, åtminstone när värktabletterna kickat in och värken i kroppen blir uthärdlig. Ser till att bädda sängen och duscha när jag går upp, vill inte tillbringa dagarna i sängen, känner mig bara sämre då. Är mest parkerad i soffan med dator, tidningar, bok och på kvällarna lite tv eller Wallander-filmer. Igår röjde jag upp i klädkammaren och sorterade barnkläder som svämmat över alla brädder. Fann, efteråt, en närmast pervers njutning i den perfekta ordningen i byrån, över förvaringskartonger för sommarkläder, för kommande storlekar, för kläder att spara. En kasse för kläder jag har ute till försäljning nu. Två kassar för kläder som ska säljas i nästa omgång, när jag nu orkar ta tag i det... Efter sorteringen gick jag runt med en kopp te och beskådade mitt verk och bara njöt. Man skulle kunna tycka att det är futtigt och smått, men större än så behöver det inte vara i denna hemmatillvaro. På måndag vill jag vara frisk och ge mig ut igen.

Telefonsamtal

Hej mamma! Jag är i Stockholm nu, med pappa och farmor. Jag har fått ballonger! Jag kastade en boll på farmor, ha ha. Vi ska gå och gunga nu, och åka kana. Puss puss, hej då mamma!

Sjukdag

Frukost: nyponsoppa, skorpa och värktablett. Är sjuk. Grämer mig över karensdag och att jag inte kan jobba och är mycket orolig för att jag inte ska bli frisk till torsdag och kunna åka till bokmässan. Men för att fokusera på det positiva: det är mysigt att läsa DN länge och höra regnet smattra på fönsterbrädan. Och jag sov bra större delen av natten. Öppet fönster och lagom svalt och när jag vaknade räknade jag slagen från rådhusklockan: 9! Så länge hade jag sovit fast jag lade mig tidigt.

Skärpning

Det här börjar urarta, det här är världens tristaste blogg. Man ska inte ha en blogg om man inte orkar hosta ur sig mer än något enstaka inlägg i veckan. Meningslöst. Nu skärper jag mig eller lägger ner. Det är inte det att jag inte har lust att blogga. Ofta blir jag förvånad när jag inser att det var många dagar sedan jag skrev något, för det känns som om jag har skrivit mer, men det har bara skett i mitt huvud...

Sker i min kropp just nu gör magsjuka. Någon sorts, kanske är det introt till en influensa, för jag känner mig begynnande sjuk på andra sätt också. Det var så typiskt. Jag längtade efter ny arbetsvecka, som jag faktiskt alltid gör numera. Klockan 7 skulle jag vara på jobbet. Inte för att jag behövde, utan för att det är så mysigt att någon gång ibland komma så tidigt. Dricka te eller varm choklad framför datorn och komma igång lite långsamt innan någon annan människa talar till en. Men sent igårkväll blev jag magsjuk.

Jag är ensam. Sambo och dotter åkte till Stockholm igår. De ska vara borta ända till lördag. Den långa tiden gör att det inte alls känns sådär pirrigt lyxigt som det har gjort de tre gånger jag varit ensam en-tre dagar. Vetskapen om att saknaden kommer att vara mycket stor i slutet av veckan, gjorde att det redan igår var mer saknad än vad som är "normalt" dag ett utan mitt barn. Men hon trivs med pappa och farmor i Stockholm och det är det enda viktiga.

Vardagsäventyr

Ikväll kommer min sambo hem. Flyget landar vid 22-tiden. På tok för sent att hålla dottern vaken så länge. Och inga allmänna kommunikationer hem vid den tiden. Så jag och dottern ägnade idag inte mindre än 3 timmar åt följande:

köra drygt 3 mil till flygplatsen, parkera bilen där så att sambon kan köra hem ikväll*
åka flygbuss
svettig 20-minuters promenad i värmen
vänta på tåg som var en halvtimme försenat
åka tåg
åka buss
promenera hem

Ett litet vardagsäventyr! Första tågresan för dottern. Vi hade ingen platsbiljett. (Själva resan kostade 58 kr. Platsbiljett hade kostat ytterligare 60 kr. Mer än själva resan. Det tyckte jag var så sjukt att jag vägrade köpa det, för principens skull.) Inte en ledig plats i vagnen. Drog ett djupt andetag och ställde in mig på att vi skulle få tillbringa en halvtimme stående. Men då reste sig en ängel långt bort i vagnen, en kille i 25-årsåldern, och lämnade sin plats till oss. Så tacksam man kan bli. Vi hamnade mitt emot en trevlig kvinna med en hundvalp, och lyckan var gjord. Dottern var charmig, som vanligt, och folk intill pratade om hur de längtade hem till sina barn när de såg/hörde henne.

En kul grej: När vi väntade på tåget kom en kvinna gående, klädd i en kofta med en gigantisk tygapplikation i form av en blomma. -Titta mamma, en kissekatt!, ropade dottern. När kvinnan passerade oss utbrast dottern: -Nej, det var ingen kissekatt, det var en blomma!

Igår var vi på Ikea. 12 mil i bil. Mysig fika på Ikea. Lite lagom shopping. Inte så mycket folk. Riktigt mysigt.

*Vi funderar på att kanske köpa en bil till. Det vore fint att ha i lägen som detta...

Pampers & genus

Mejl från Pampers idag; "Ditt barn, 27 månader". Brukar sällan läsa de där mejlen. Idag gjorde jag. Och höll på att explodera.

ATT BYGGA UPP EN JAG-KÄNSLA I två- till treårsåldern leker pojkar och flickor fortfarande på ungefär samma sätt, och bryr sig oftast inte om vilket kön deras lekkamrater har. Just nu baserar barnet huvudsakligen sin identitet på positionen i familjen, banden barnet skapat till andra och de begynnande tankarna och känslorna. Identiteten har mycket lite att göra med pojkar och flickor. Vissa aningar om kön kommer dock att märkas de närmaste månaderna. Många små flickor börjar under sitt tredje levnadsår visa små förändringar i sina lekaktiviteter och gillar att härma sina mammors rörelser och reaktioner. Pojkar, å sin sida, börjar prova på den mer stökiga, ljudliga och energiska sidan av manligheten. Men detta varierar mycket, och en flicka som talar med och sjunger fint för sin docka ena minuten, kan mycket väl krascha bilar och tåg mot varandra i en seriekrock i nästa. Inte desto mindre utvecklas dessa typer av stereotypa beteenden. Inom ett par år kommer barnets könsidentitet bestämma de flesta av valen. Njut därför så länge det varar av det faktum att din lilla pojke ännu tycker lika mycket om rosa som blått, och bry dig inte om ifall det är flickor eller pojkar som kommer över och leker!

Det är ju helt vettlöst att skriva såhär, vad är det för människa som har formulerat denna text? Inte ett ord om att man som förälder kan försöka dra sitt strå till stacken för att dessa könsstereotypa beteenden inte ska utvecklas. Njut så länge det varar, för sedan är det kört, liksom... Bry dig inte om ifall det är flickor eller pojkar som kommer över och leker. Nähä, så det ska man börja bry sig om sedan?

(Och vad har förresten texten att göra med rubriken "att bygga upp en jag-känsla".)

Åh. Om jag orkar ska jag mejla och be dem förklara. Om jag orkar. Och om jag orkade skulle jag sortera papper. Slänga en del och sortera in resten i mappar i pärmar. För att få samma perfekta ordning som jag har på mina papper på jobbet. Här hemma är det kaos. Om jag orkade skulle jag även ta tag i att sälja barnkläder på Tradera. Åtminstone märkeskläderna som kan ge lite pengar. Polarn & Pyret-jackorna kan man ju få några hundra för. Och Me Too-overallerna. Men jag oooorkar inte, det är så mördande tråkigt.

Masspsykos

Bläddrar i inredningstidningar. Är så trött på: Lantlig charm. Shabby chic. New England. Ser jag ett avskavt vitt rustikt bord till eller en Newport-kudde med amerikanska flaggan så kräks jag.

Spindelprat

Lilla sötan. Hon är så underbar. Allt hon pratar om, allt som rör sig i hennes lilla huvud. Precis när hon verkade vara på väg att somna ikväll, öppnade hon ögonen och tittade på mig. Och sa: "Mamma! Det var en spindel på dagis. I taket. Den satt där uppe. Det var en långben. Den hade varit ute och druckit vatten."

Bra dag

Lugn morgon, började jobba 10. Kul grejer på jobbet. Nutrilett-lunch hemma i trädgården, i stekande sol, cirka 27 grader varmt. Läste ut Inger Frimanssons senaste bok, Råttfångerskan. Hon är drottningen av psykologiska thrillers, helt klart. Hämtade dansande dotter på dagis. Skjutsade sambo som rest iväg till Lissabon för konferens resten av veckan, lyx för honom. Lilla älsklingen somnade 18.10, lyx för mig.

Förtydligande

Ett litet förtydligande till förra inlägget, det med rubrik Hot. Jag tror att barn i vissa åldrar (den s.k. trotsåldern i tvåårsåldern t.ex.) kan slåss och vara "dumma" mot andra barn ibland, utan att de för den skull har kassa föräldrar. Självfallet. Så man ska inte skuldbelägga föräldrarna för det. Men, jag är övertygad om att om barn i sin vardag ofta utsätts för hot och kränkningar (vilket det ju otvivelaktigt är frågan om när man säger till en tvååring att den kan bli satt ensam i bilen om den inte lyder) , så får det konsekvenser. Negativa. Mer eller mindre. På ett eller annat sätt.

Hot

Årliga föräldragruppsträffen igår. Sju familjer. Trevligt. Förutom att en pojke slåss. Han var på flera av barnen, vissa flera gånger. När vi satt och åt och några barn var i rummet bredvid och lekte började dottern storgråta. Sambon sprang in i rummet. Då hade pojken tryckt ner dottern på golvet och slagit henne i ansiktet (blev inget allvarligt). Jävla unge, känner man ju bara då. Fast det i det här fallet handlar om jävla mamman. För något slags samband bör det finnas mellan att hennes son beter sig så, och det faktum att hon hotar honom med saker. Har flera gånger hört henne säga att om han inte lyder så sätter hon ut honom i bilen, ensam. Han ville inte sitta still och äta igår. Högt, inför alla andra, säger hon då att hon sätter ut honom i bilen om han inte sköter sig. Jag blir helt matt, och ledsen. Undra som en flundra om mamman ifråga överhuvudtaget någonsin reflekterar över att det kan finnas ett samband mellan hennes eget beteende och sonens...

Snark

Dotterns nya grej: att låtsas sova när hon blir tillsagd.

Exempel:
Min dator låg i soffan idag. Sambon såg att dottern satte en fot på datorn. Han sa till henne att hon inte får stå på den. Hon lydde inte. Innan han hann fram till henne hade hon ställt sig på den med båda fötterna. Han lyfte bort henne och sa att hon inte får göra så. Då lade hon sig ner i soffan och blundade och gjorde snarkljud.

Hon började med detta i helgen. Ingen aning om var hon har fått det ifrån. Men en sak är säker: man kan inte låta bli att skratta när hon gör så, inte ens när hon har stått på datorn.

Nutrilett, dag 1

Det är dags igen. För en 2-veckors Nutrilettkur. Första dagen idag. Har varit lite hungrig, men det har gått bra. Jobbade till halvåtta, åkte sedan ut till havet och hann precis gå en rask promenad i trekvart innan det blev mörkt.

Ska bli spännande att se hur mycket jag går ner de här två veckorna, jämfört med de två veckorna i början av sommaren. Då gick jag ner 6 kg. Har gått upp ett par av dem. Nu är det 15 kg jag vill gå ner. (Alltså inte de här två veckorna, utan totalt.)

Helg

Idag har vi ätit utsökt gorumetmat med mina föräldrar på favoritrestaurangen. Förrätten tänker jag fortfarande på, många timmar efteråt: halstrad gös med kantareller, pepparrotskräm och krondill. Dottern är en fröjd att ha med sig på restaurang, bara hon får gå omkring lite ibland är humöret på topp.

Idag var hon rolig. Hon släpade en pall över golvet (hemma alltså), vilket vi sa till henne att hon inte fick eftersom den saknar möbeltassar. Sa till ett par gånger, men hon brydde sig inte. Sambon sa då till på skarpen, med hög röst "Du får inte dra den stolen över golvet, säger jag ju!". Hon tittade obstinat på honom och halvskrek: "nej, pallen!". Haha, hon blir nog som jag, jag har svårt att låta bli att märka ord.

Igår var det tjejmiddag, precis som förra fredagen men med annat tjejgäng. God mat, vin och trevliga samtal i många timmar i ett mysigt uterum med fin utsikt. Sedan promenerade jag hem i natten, en halvtimmes uppfriskande promenad.

Sensommar

En riktigt varm och solig sommardag idag. Åkte till havet efter jobbet. Med en kompis och hennes två barn. Fikade och badade. Jättevarmt i vattnet, jag simmade omkring en stund medan min kompis stannade vid strandkanten med våra lekande barn. Mysig eftermiddag. Dottern lycklig över att leka med sina äldre kompisar. Hon fick en boll av sjuåriga pojken och tackade honom genom att lägga armarna om hans ben och pussa honom upprepade gånger på magen. Lekte med fyraåriga flickan. De gick ner till vattnet tillsammans, grävde i sanden, provade solglasögon och busade. Snart september, jag är tacksam för varje sådan här dag vid stranden innan hösten är här.

Lovely

Sambon hemkommen från resa, alldeles nyss. Och äntligen finns min favoritparfym i badrumsskåpet igen. Lovely (Sarah Jessica Parker)

Badlunch

Idag tog jag långlunch. Körde till havet. Satt där i solstolen i en och en halv timme. Läste min nya stora deckarfavorit Arne Dahl. Badade, länge. Åt yoghurt och bröd, drack vatten. Riktigt lyxigt att i baddräkt njuta av 25-gradig värme och strålande sol och salt vatten, mitt i en arbetsdag.

Tända av

Jag tänder av, mamma!
Ska jag tända av, mamma?
Jag kunde tända av, mamma!

Tända av. Så har dottern börjat säga om att släcka. Det låter roligt.

Tid till mig

Jag har gett mig själv en present.
En present bättre än ett vackert smycke, bättre än en snygg inredningspryl, bättre än det dyraste klädesplagg, bättre än en välgörande ansiktsbehandling. Till och med bättre än en resa.
Jag har lagt mitt schema så att jag är ledig tre timmar varje måndagseftermiddag. Jag jobbar på förmiddagen och jag jobbar på kvällen. Men däremellan har jag tre timmar ledigt. En riktigt lång lunch. Alltså får dottern vara på dagis.*

Tre helt egna timmar. Varje vecka. Med början idag. Tre timmar att göra vad jag vill med. Shoppa. Simma. Läsa. Vila. Städa. Klippa mig. Göra precis vad jag vill. Eller göra ingenting. Det blir fantastiskt! Sambon kommer att vara borta ungefär hälften av all tid i höst och de veckorna kan jag behöva de här timmarna för att orka. Så nu halvligger jag i soffan och dricker iskaffe, efter att ha köpt med mig sushi hem. Lyssnar på radio och ska läsa lite. Och börja rensa lite bland dotterns kläder innan jag återvänder till jobbet.

*Först kändes det som om jag fuskade på något sätt, men flera kolleger har sådana här scheman den dag de jobbar kväll, det har med arbetspassen i informationsdisken att göra. Så det är inget konstigt alls. Man får göra så, och jag försöker komma bort från känslan att det är fel att göra så och på så vis få tid för mig själv medan dottern är på dagis. Hon älskar ju dagis, så för henne är det inget problem. Och jag skulle ändå inte slutat tidigare, för jag måste jobba till 19. Konsekvensen är att hon får vara på dagis två timmar längre en annan dag i veckan. Men jag bara jobbar 75%, så det gör knappast något.

Frid & fröjd

Åh, ljuva helg. 2-årstrotset har lyst med sin frånvaro. Total harmoni. Bara mys, bus, skratt och prat. Rekordsnabba nattningar (rekordsnabbt är för oss en halvtimme). Igår morse skjutsade vi sambon till flyget. Sedan har vi bara varit för oss själva, inte umgåtts med någon. Kanske var det vad hon behövde, eftersom hon har varit så lugn och tillfreds med allt. Vi har lekt, läst, städat, gungat, handlat mat, shoppat lite kläder till både mig och henne, lyssnat på musik och dansat, tittat på Fem myror är fler än fyra elefanter. För första gången någonsin är hon intresserad av att sitta framför teven mer än max 5 minuter. 20 minuters total koncentration när jag premiärvisade min barndomsfavorit för henne igår. Idag har hon flera gånger bett att få titta. "Jag vill titta på elefanterna. Brasse och Eva!" Jag hade på känn att hon skulle gilla det, hon är intresserad av bokstäver och siffror, och blev så glad när det visade sig att jag hade rätt. Nu kan vi äntligen mysa i soffan framför teven någon gång då och då, tillsammans.

En perfekt helg. Inte ett problem större än när jag råkade hälla standardmjölk istället för lättmjölk i teet och det blev mindre gott. Nu längtar jag till jobbet!

Kroatien

Vid den här tiden på året brukar jag vanligtvis börja längta efter hösten. Klar och frisk luft, höstkläder, den där känslan av nystart som har hängt med i alla år sedan skoltiden... Men idag, idag sitter jag och surfar semesterhus- och lägenheter i Kroatien. För dit kanske vi åker nästa år. Kanske, om det inte blir Österlen istället, eller något annat. Är lite sugen på Danmark också, hyra hus vid någon härlig strand. Efter fyra dagar på stranden är jag så inne på sol och salta bad.

Sommarlovet är slut nu

Sommarlovet, dotterns sex veckor långa, är slut nu. Sambon börjar jobba i morgon. Även om vi alla trivs utmärkt med respektive jobb och dagis, har det känts lite vemodigt idag. Särskilt som de fyra senaste eftermiddagarna har spenderats på stranden, det hade jag gärna fortsatt med. Fredag-lördag var vi barnfria och hade så softa timmar vid havet att man knappt trodde att det var sant. Jag har badat massor. Igår brände sig sambon på en brännmanet. Det avhöll mig dessvärre inte från att bada idag, jag älskar havsbad för mycket för att låta bli, och så blev jag också bränd. Över nästan hela ena benet. Ont gjorde det, men det var uthärdligt. Huvudsaken var att dottern klarade sig. Hon var bara i vattnet precis vid strandkanten, och där såg vi bara ofarliga öronmaneter.

Jag har ju redan jobbat i två veckor, men det har känts lite som semester ändå. Förra helgen var jag ju på Österlen. Denna helgen var vi barnlediga och det är ju en semester i sig. Och det faktum att jag inte hämtat och lämnat på dagis, eftersom sambon har haft semester, har också gjort att det inte känts som riktig vardag. Har kunnat promenera till jobbet, vilket bara tar fyra minuter, istället för att köra till dagis. Men det blir lycka att lämna på dagis imorgon, för hon längtar så, vår söta. Hela sommaren har hon pratat om dagisfröknarna och kompisarna. Låtsasringt till sina kompisar och sagt saker som: Hej Ludde! Jag har sommarlov. Jag är hemma i lägenheten med mamma och pappa. Jag mår bra! När vi åkte båt i Stockholm började hon plötsligt ropa högt: Ludde, Ludde. Jag är i Stockholm. Jag mår braaaaa Ludde! Rörande...

Stranden

Kompade ut från jobbet redan vid 11, efter effektivt jobb och fikarast ute i skuggan på innergården. Hem för att vinka av dottern som hämtades av min mamma, hon ska sova hos dem inatt. Nu har vi ätit sushi, jag och sambon. Strax åker vi till havet. Bad och sol och läsning utan att hålla reda på 2-åring. Det är i och för sig ett kärt besvär. Igår slutade jag tidigt och tillbringade eftermiddagen på stranden med dottern och vi hade det så mysigt och trevligt. Lekte tillsammans, och sedan kunde jag läsa 40 sidor när jag satt bredvid henne i strandkanten då hon lekte.

Fint ögonblick på stranden igår: Jag kramade dottern och sa att jag älskar henne. Jag älskar mamma och pappa... jag älskar dig!, svarade hon. Och så tittade hon på mig och log och lekte med mitt hår och sa Du är en liten sötnos mamma!

Shopping i Södra Mellby

På Mellby skola i Södra Mellby köpte jag dessa saker:

Till mig, en liten glittrig sminkväska från Lisbeth Dahl.


Också till mig, en "skål" i handtovad ull. Blev så kär i den, ska ha örhängen i den tänkte jag.

Till dottern, en stor sidenask (även den från Lisbeth Dahl), att ha småprylar i.

Och så en flaska väldoftande handkräm, till sambon och mig.

Österlenhelgen i bilder

Min ensamhelg på Österlen motsvarade alla förväntningar. Mer än så, för jag hade inte vågat hoppas på sol hela helgen. I fredags, efter att ha checkat in och gjort mig hemmastadd och handlat mat, åkte jag till Kyls strand och njöt av kvällssolen och läste ut en chicklitt-bok. Vit sand mellan tårna och doften av havet och vetskapen om att jag hade två ensamma dygn framför mig.Senare på kvällen åt jag god buffémat från Börje Olssons skafferi i Simrishamn, och drack ett glas rosé. Läste resten av kvällen.Sov gott i svalt sovrum, det fanns en riktigt bra fläkt vid sängen (pelaren i vänstra hörnet).
Vaknade av mig själv vid 9-tiden på lördagen. Rullade upp hissgardinen och konstaterade att det var vackert väder.
Bestämde mig för att inte stressa iväg till stranden, utan äta frukost i lugn och ro och titta på Nyhetsmorgon.Tillbringade sedan några timmar på stranden, återigen Kyl. Läste hela tiden, Mari Jungstedts nya, förutom när jag lyssnade på Hanna Hellquists Sommar i Ipoden. När jag kom tillbaka till gården badade jag i poolen ett par gånger och satt i en skön solstol och läste och fikade.

Framåt kvällen fick jag lust att köra bil, så jag åkte några mil till Kivik och köpte drycker på Kiviks musteri. Lyssnade på Morrissey, han var mitt ständiga sällskap i bilen (förutom kortare avbrott för Depeche Mode, Springsteen och Saint Etienne). På kvällen åt jag kladdkaka och läste i flera timmar.

På söndagsförmiddagen checkade jag ut. Kommer absolut att återvända, det här var det klart bästa boendet jag har haft de fem gånger jag har bott på Österlen (och då har det ändå varit bra tidigare också). En mycket fräsch lägenhet. Badrummet var tipptopp och i lilla pentryt fanns allt man behövde.Stannade i Södra Mellby, och handlade på KAOS och den andra butiken i Mellby skola. Min enda shopping under resan. Eftermiddagen tillbringade jag på stranden i Haväng. Parkeringarna var fulla, men bara man orkade gå några minuter längre än alla andra fick man en lång strandremsa för sig själv. Jag njöt och läste bok. Temat för min resa var just ensamhet och läsning. Och så badade jag två gånger i Östersjöns kalla vatten. Sedan åkte jag hem till min älskade familj, och så var Österlensagan slut för denna gång. Nästa sommar blir det repris, tror jag.

Hon är bäst

Många gånger varje dag säger dottern att hon älskar mig och sin pappa. Hon är mycket kärleksfull och kramig (och mycket viljestark och trotsig). Idag sa hon plötsligt, medan hon pekade på mig: Jag älskar inte den mamman. Jag älskar en annan mamma. Vi blev lite paffa. Strax skrattade hon och sa: Neeej, jag bara skämtade! Inte vet jag, men det känns som rätt avancerad humor för att vara nyss fyllda 2...

Österlen i helgen

Imorgon är jag kompledig. Imorgon åker jag till Österlen. Bara jag. Helt ensam. Jag och några böcker. Det ska bli helt ljuvligt. Stannar till söndag. Två nätter och dagar ensam. Att bara kunna läsa. Vid havet, eller i den lilla lägenheten jag ska bo i, eller poolen i trädgården.

En kompis har erbjudit mig sällskap, men poängen med resan är att jag ska vara helt ensam. Gjorde samma sak för ett år sedan, åkte ensam till Österlen. Då bara en natt. Nu två. Det har varit bestämt sedan förra sommaren. Jag har haft detta att se fram emot. Nu känns dock behovet av ensamheten inte alls lika akut som det gjorde tidigare, eftersom jag var ensam hemma tre dagar förra helgen och fick min tid för mig själv. Men jag kan ändå behöva det. Ladda inför alla höst-, vinter- och vårmånader som kommer, då sambon är borta i snitt varannan vecka och jobbar hemifrån resten av tiden.

Inget annat har jag planerat än havet och böcker. Ska inte flänga runt till utflyktsmål, gallerier och butiker. Något blir det väl kanske, men bara spontant om lusten faller på. Annars inget krav på mig själv att göra något annat än vila och läsa och njuta av favoritstränderna.

Rita på tågfönster

Min tågresa till Stockholm förra veckan blev allt annat än den vilsamma resa jag föreställt mig. Delade kupé med en tvåbarnsfamilj. Mamman var sjukt jobbig, satt och malde på om saker som ingen i familjen lyssnade på. Hon brydde sig inte ett dugg om ev. respons, hon bara malde och malde. Och så var hon på pappan hela tiden, kritiserade allt han gjorde. Så fort han satte någon slags gräns för barnen agerade hon "den goda" som skulle krama och trösta och göra pappa till den elaka. När den ena pojken, cirka 3 år, hade bajsat i blöjan uppmärksammade de det direkt, men väntade tio evighetslånga minuter innan de tog sig till toaletten för att byta om. Att jag och den andra personen som delade kupé med dem satt där i stanken brydde de sig föga om.

Det som retade mig allra mest var att 3-åringen fick rita på tågfönstren med sina kritor/pennor. För det gick ju att ta bort med våtservett. Och sådant måste 3-åringar få göra. Pappan tyckte inte att det var okej, men han hade inget att säga till om. "Vadå, vad är problemet? Det går ju att ta bort med våtservett, varför ska han inte få rita då? Han får rita där!" Alltså, jag tycker att jag oftast har ett barnperspektiv och är tillåtande, men det här tyckte jag var vansinne. Att förmedla till ett barn att man får kladda ner ett helt fönster med kritor. Galet. När ungen var ute i tågkorridoren hann han rita på den tygbeklädda väggen mellan fönstren, innan de sa åt honom att han bara fick rita på fönstren. Att väggen blev förstörd kommenterade de inte ens. Jag var så när att säga till dem, men jag orkade inte eftersom vi skulle tillbringa några timmar i samma kupé.

Eller vad säger ni, tycker ni att det är okej om det går att tvätta bort kvickt och lätt?

Visserligen ingen skada skedd då, men någon ordning och reda får man väl ändå pränta in i sina barn. Även om de bara är 3 år, knappt. Tycker jag.

Korilla

Slängde några papper. Bl.a. en krönika jag rev ut ur DN för ett tag sedan. Stina Zethraeus skrev om synen på stavning, skolbarns stavning. Hon skrev om en artikel angående DN:s Nutidsorientering, där språkvetaren Catharina Grünbaum skrivit att man får ge upp när det gäller barnens stavning.

Om jag påstår att en på tusen stavar simning rätt överdriver jag inte: så gott som alla skriver simmning. [...] Människoapor i Kongo har resulterat i svar som skinnpannser, arongatanger eller bara rangtanger, för vilket det inte givits poäng, medan den som skrivit korillor fått det.

En grundskolerektor uttalar sig om att man inte rättar stavfel på samma sätt som förr.

Herregud. Om det inte rättas stavfel när dottern börjar skolan, ska jag personligen gå loss med rödpennan. För jag är övertygad om att man kan göra det utan att döda skrivlusten och kreativiteten. Gick det bra när jag gick i skolan, så går det bra nu också.

Kvällsprat

Lite jobbigt att gå upp tidigt (särskilt som jag sedan fick veta att sambo och dotter sov till 9.15), annars en helt okej första jobbdag. Jobbade 8-19, var lite tung i huvudet framåt kvällen. Köpte en tunika och underkläder på lunchen. Fick rapport hemifrån om att dottern vid frukostbordet sagt: Jag är ledsen. Jag tänker på mamma. Kom hem precis i tid för att natta henne. Det blev en av de ytterst sällsynta drömnattningarna. Visserligen en himla massa snack i trekvart, men sedan somnade hon så fint med huvudet på kudden nära mig, och sin hand i min. Hon sa så söta saker:
Du är jättesöt mamma! Du är jättegullig mamma! Du är jättego mamma! Min lilla mamma, gumman! När jag sa att hon också är jättesöt svarade hon Tack mamma! Det här var något nytt, så har hon inte sagt förrän idag (började med att säga så till sin pappa tidigare idag). Charmigt.

Nu ska jag gå och lägga mig. Trots att jag har sovmorgon imorgon. Ska läsa i sängen. Det är så mysigt. Jag har låtit bli det sedan dottern föddes, har trott att hon skulle bli störd och vakna. Men för någon månad sedan testade jag. Och det gick alldeles utmärkt, hon har inte vaknat en enda gång av de gånger jag legat bredvid henne och läst. En kär kvällsrutin är tillbaka.

Semestern slut

Imorgon börjar jag jobba igen. Fyra semesterveckor går fort. Jag har haft det bra. Att börja jobba känns helt okej. Ingen tillbaka till jobbet-ångest alls, jag gillar mitt jobb. Men motstånd mot att ställa klockan har jag. Dottern har sovit till mellan 7.30 - 8.30 om morgnarna, ibland t.o.m. till 9 och ett par gånger till 9.30. Blir trist att gå upp tidigt, jag är så morgontrött.

Hade fina dagar i Stockholm. När jag kom dit i måndags kväll väntade sambo och dotter på perrongen. När jag klev av tåget såg jag dem innan de såg mig. Lycka att se dotterns förväntansfulla ögon och leende. Det var ett fantastiskt återseende, vi var så glada och kramades och pussades massor och hon slutade aldrig le. Jag nattade henne på kvällen och det blev rena drömnattningen, vilket var evigheter sedan, bara höll om varandra och hon somnade nästan genast. Sedan hade vi fina dagar då vi var på Skansen, Rum för barn, fikade och lunchade och lekte i Björns trädgård med en kär gammal vän, träffade släktingar till sambon, åt på Hermans och softade i trädgården och njöt av utsikten medan dottern hittade en jämnårig lekkamrat att ha kul med, åkte båt runt Djurgården, var ute och åt på Djurgården m.m. Sedan, dagen innan vi skulle åka hem, inträffade något så fasansfullt tråkigt. På väg till min fina kompis och hennes familj, som vi inte träffat på 1,5 år, får vi ett samtal från sambons släkting som vi träffat. Hon hade precis fått veta att hon hade svininfluensa. Vi hade kanske tio minuter kvar att köra, och en heldag med lunch, fika, middag och roligt umgänge väntade - bara att ringa och berätta det eländiga och sedan vända om. Att riskera att vi var smittbärare och kunde smitta halvårsgamla bäbisen i familjen var inte att tänka på. Jag var så förtvivlad. Sambon också. Och stackars dottern som sett fram emot att träffa barnen i familjen, vi hade pratat mycket om det och hon skulle lämna över presenter och hela förmiddagen hade hon sagt "Jag älskar S, jag ska pussa och krama S" (bäbisen i familjen). Frustrerande att inte kunna förklara för henne varför vi plötsligt vände och åkte tillbaka, hon frågade varför vi inte skulle åka dit men det går ju inte att förklara orsaken för en tvååring. Vi var så besvikna att vi ändrade våra planer. Istället för att stanna till lördagen, åkte vi och packade bilen full och drog hemåt. Stannade till på Kolmården och åkte deras bilsafari, för att något roligt skulle hända.

Igår var vi på utflykt hela eftermiddagen. Till naturreservat och underbar semesterort vid havet. Åt middag i hamnen och hade en fin dag. Idag har jag shoppat fina märkeskläder till dottern på en utförsäljning med 70% rea. Köpte fyra plagg för en femhundring, ordinarie pris hade varit 1700. Fynd. Och så har jag städat min garderob, i vilken det var fullständigt kaos. Var iväg med en sopsäck kläder till Emmaus insamlingscontainer.

Hej mamma

Hej mamma! Jag är i Stockholm med pappa och leker med en traktor.


Så stor hon har blivit. Nyss fyllda två kan man ha riktiga samtal med henne i telefon.

Älskar, älskar inte

Hon säger så roliga saker dottern. Så mycket att le och skratta åt varje dag.

Igår hade de träffat en släkting till sambon. Denna släkting har långt skägg. När de kom hem sa dottern till sin pappa "Jag älskar inte L:s skägg, jag älskar pappas haka".

För bara någon vecka sedan började hon säga att hon älskar oss (och sina närmaste släktingar), och vindruvor och att bada m.m. Flera gånger varje dag kommer hon och kramas och säger att hon älskar oss. Lycka.

"Jag älskar mamma och pappa. Båda två. Jag älskar [närmaste släktingarnas namn]. Allihopa."

Mardrömmar

Så hur firade jag min alldeles ensamma sovmorgon? Jo, genom att först vakna redan åtta och sedan ha svårt att somna om fast jag verkligen ville det. Sedan, när jag lyckades sova till halv elva, vaknade jag av en överjävlig mardröm. Jag drömde att dottern drunknade. Natten till igår drömde jag att hon försvann, rymde med ett annat barn från dagis och sedan skadade sig och blev medvetslös och jag hittade henne och hon var nästan livlös i min famn medan jag ringde 112. Brukar sällan ha sådana drömmar. Men nu när jag ska vara utan henne i tre dygn kom mardrömmarna. Jag är inte ett dugg orolig för något (förutom trafikolyckor när det ska köras långt), hon har det precis lika bra med sin pappa som med mig. Men ändå kommer drömmarna. Det är väl något så djupt rotat, att man vill vara nära sitt barn, sin unge, att oron finns där undermedvetet och kommer till uttryck i nattens drömmar, när man är borta länge från sitt barn.

Min semester

Tre veckors semester har förflutit. En vecka återstår. Häromdagen kände jag för första gången att jag gärna skulle ha ytterligare ett par veckors ledigt. Innan den känslan kom över mig (sittandes i havet, vid strandkanten med lekande dotter bredvid mig, blickandes ut över den stora bukten) har jag känt att fyra veckor räcker bra, t.o.m. känt en viss längtan tillbaka till jobbet. Men nu är jag inne i semesterlunken och trivs så till den grad att jag inte vill att det ska ta slut.

Bad, många bad. I balja i trädgården, i havet och i den stora plaskpoolen på en fin utomhussimstadio. Jag älskar att bada. Dottern också (till slut – först var hon en badkruka vilket faktiskt bekymrade mig mycket, jag vill att mitt barn ska älska att bada lika mycket som jag sedan ett års ålder har gjort). Nu pratar hon varje dag om att hon vill åka till simstadion. Utflykter. Långväga till djurpark tillsammans med vän med barn. Kortare utflykter, bara dottern och jag, till fikaställen och stadsbondgård. Lite shopping, men bara lite. Besiktigat bilen, utan någon anmärkning. Lunch och fika hemma hos vän och lek i trädgården och bad i poolen för barnen. Middagar hos mina föräldrar. En härlig tur i pappas motorbåt. Tjejmiddag. Och dagen efter tjejmiddagen en massa rosévin och fest och konserter på stan. Vi var barnfria hela förra helgen, dottern var hos mina föräldrar. Jag blev mer än salongsberusad för första gången på jag vet inte när. Vidrigt dagen efter, urkul på kvällen. (Sms från en vän dagen efter: ”Du var i god form igår. Kul att se att du fortfarande har det i dig”.) Sena kvällar med bokläsning. Morgnar då dottern sovit till åtminstone 7.30, men flera gånger till 8.30.

Nu är jag barnfri igen. Sambofri också. I förmiddags vinkade jag av dem, de åkte till Stockholm. Jag ansluter med tåg på måndag. Till dess är jag ensam hemma. Tre dygn. För första gången sedan vi fick barn. Det är tomt, jag saknar dem. Men jag njuter också, jag behöver detta. Behöver det för att ladda inför hösten då vardagen återgår till det normala, d.v.s. att sambon jobbar borta i genomsnitt varannan vecka. Jag behöver också få vara ensam, jag är en människa med ett mycket stort ensamhetsbehov.

Idag har jag solat i trädgården. Ätit sushi till lunch. Oroat mig som fan för trafikolyckor och pustat ut när de var lyckligt framme. Pratat i telefon med dottern flera gånger. Städat. Uträttat ärenden. Druckit ett glas rosévin och läst bok och Vi föräldrar, sittandes under träden i trädgården sent på kvällen. Hyrt film, en Wallander, sett den och ätit pizza. Nu ligger jag i sängen och äter sorgligt smaklösa jordgubbar. Ska läsa lite och sedan sova. Förhoppningsvis länge.

Andra semesterveckan

Halvdant väder i förmiddags. Bestämde mig efter tvekan för att det inte var badväder. Det ångrade jag på eftermiddagen, då jag och dottern var på en stadsbondgård och solen stekte och jag längtade efter att ligga och skvalpa i plaskpoolen. Tröstshoppade därför lite efter djurtittandet. Bl.a. en vit skjorta till mig, efter att jag konstaterat att jag har alldeles för lite vita plagg och att vita plagg hör sommaren till. Dottern fick en Hello Kitty-klänning. Jag gillar inte Hello Kitty. Men det gör uppenbarligen dottern, för hon har pratat en hel del om Hello Kitty på sistone. (Ett par dagiskompisar brukar ha sådana kläder, det är förklaringen.) Och då är det klart att hon ska få åtminstone något plagg med denna fula katt. Hon blev glad och då blev jag glad. Alla nöjda. Solglasögon fick hon också, vilket hon blev ännu gladare för. Hon har pratat om det de senaste dagarna, att hon vill åka till affären och prova solglasögon.

Ikväll har jag varit och ätit med en kompis på restaurangen som ligger på stranden. Härligt. Det är en speciell känsla att ha havet bara några meter nedanför bordet man sitter och äter vid. God mat och ett glas rosé. Nu bokläsning i sängen och snart sova.

Bad

Idag har vi haft en skön dag på ett utomhusbad. Dottern och jag var där igår. Idag följde sambon med. Jag älskar havet, men det är så jobbigt med all sand när man har en 2-åring. Mer praktiskt med gräsmatta. Och soft att ligga bredvid henne i plaskdammen i en hel evighet. Eller läsa bok i solstolen medan hon åker vattenrutschkana med sin pappa (premiär idag, hon var helt tokig i det). Men vi har varit och kvällsbadat i havet ett par gånger denna vecka, och en gång dagtid. Och dottern har badat i balja i trädgården hemma och hos mormor och morfar. Mycket bad har det blivit.

Kom hem sent och köpte pizza för att det skulle gå snabbt att äta innan nattning. När vi ätit tog dottern på sig sin solhatt och gick mot dörren och sa Hej då, ses imorgon! Jag ska gå och köpa mer pizza. Nej, glömde kort och pengar! Hon är så duktig på att prata och det är så roligt att lyssna på henne. Vår älskade nyblivna 2-åring.

Andra semesterdagen...

...firades med att dottern efter en harmonisk förmiddag totalvägrade att sova lunchsömnen. Hon revs och höll på, och till slut gav jag upp. Vi åkte till stranden på seneftermiddagen. Det var mysigt när hon satt i mitt knä i vattnet och vågorna sköljde över oss. För övrigt mest meckigt. Denna jävla sand överallt. Jag älskar havet och stranden, men 2-åring och fika och sand och ensam förälder är inte världens bästa kombination. När vi kom hem höll sambon på med middagen. Färsk pasta med pastasås med tomat, citron, lök, vitlök och musslor. Sedan somnade dottern på mindre än en timme, vilket har hört till ovanligheterna de senaste veckorna. Nu ska vi äta jordgubbar och titta på Lost. Imorgon bitti ska vi på 2-årskontroll på bvc.

Första semesterdagen

Jag längtade inte efter semester. Inte alls. När alla andra pratade om sin semesterlängtan, och jag sa att jag inte ville ha semester, tittade de på mig som om jag vore galen. Men jag hade inte hunnit bygga upp någon längtan alls. Vanligtvis brukar min semester börja ett par veckor senare, jag tycker om att ha den att se fram emot. Det här kändes för tidigt för mig. Och jag gillar mitt jobb, mycket. Och dottern älskar dagis. Så vi har det bra på dagarna, utan att ha semester. Jag jobbar dessutom bara 75%, jag tror att semesterbehovet vore större om jag jobbade heltid.

Men nu, när jag väl har semester, förstår jag inte hur jag inte kunde längta. Det är ju faktiskt jätteskönt. Bara det att ha tid att leka med dottern utan att något annat måste göras. Vi tyckte båda att det var så roligt i förmiddags när vi lekte med duplo på hennes rum, länge. Sedan gick vi till parken och gungade och lekte i sandlådan (= jag läste bok). I eftermiddags sov vi tillsammans i drygt två timmar. Sedan, när sambon slutat jobba, åkte vi till havet och tog ett kvällsdopp. När sambon nattade drack jag Tobleronecappuccino och läste bok i trädgården.

Det har varit riktiga gulddagar, ända sedan middagen med tjejerna i fredags. I lördags åkte vi båt till en underbar ö, som jag inte varit på på många år och som sambon aldrig varit på. Vi var där hela sex timmar (tänkte först åka hem efter fyra timmar, sedan efter fem, men vi ville alla stanna). Dottern roade sig i sanden med hink och spade. Hon ville inte bada, tyckte att det var för kallt efter att ha doppat tårna. Och kallt var det, där långt ute i havet, men jag härdade ut de första minuterna med kramp i vaderna, för att sedan simma omkring länge och njuta.

Igår bjöd vi mina föräldrar och min mormor på restaurangmiddag, för att fira att dottern fyllt 2. (Mina föräldrar har varit utomlands ett par veckor och missade därför födelsedagen.) Åt varmrökt lax med romsås och tittade ut över ån som flyter intill restaurangen. Sedan hem till oss för att äta egenhändigt gjort tårta och öppna presenter. Dottern fick bl.a. en massa duplo som blev oerhört populärt, särskilt en tågbana.

Fantastisk kväll

Idag jobbade jag sista dagen innan min månadslånga semester. Hann klart allt jag skulle. Full kontroll. Städat skrivbord, papper insatta i pärmar, dokument på datorn sorterade i mappar. Koll på vad jag ska göra när jag kommer tillbaka. Härlig känsla.

Och vilken underbar kväll jag har haft! Träffat ena tjejmiddagsgänget. Sangria och jordgubbar i solig trädgård, sedan promenad i sanden längs vattenbrynet till restaurangen som ligger på stranden, precis nedanför sanddynerna nära havet. Med helt glasad vägg med skjutdörrar mot havet. Utanför solstolar och bord i sanden och sittpuffar på verandan. Vi konstaterade hur lätt man blir hemmablind - vi bor så vackert man någonsin kan i Sverige (nåja, näst Österlen tycker jag). Åt god mat, en mycket god brownie med glass till dessert och lyxade sedan med drinkar. Jag drack rosévin till maten och sedan en underbar Caipirinha med jordgubbar och en Absolut Passion. Rolig kväll med massa skratt. Konstaterade i slutet av kvällen att vi inte pratat om våra barn överhuvudtaget, vilket vi alltid brukar göra på våra tjejmiddagar. Som en av oss sa; "det sitter i väggarna" när man har middagar hemma. Det här gör vi om nästa sommar. Istället för att ge gå bort-presenter till varandra då vi har tjejmiddagar har vi börjat lägga 100 kr var i ett kuvert. Idag hade vi 800 kr var att äta och dricka för. Hur lyxigt som helst. Och pengar blev det över.

Smart unge

När jag sa godnatt till dottern idag sa jag samtidigt till sambon att jag skulle gå ut och sätta mig i trädgården medan han nattade. Strax hörde jag dottern från sovrummet:
-Mamma sitta trädgården äta godis!
-Nej, mamma äter inte så mycket godis längre, sa sambon.
-Nutrilett!, svarade dottern.

Slapp dag

Hela familjen sov till halv elva idag. Overkligt. Har inte hänt sedan dottern vände på dygnet den första tiden i sitt liv. Men så har hon ju heller aldrig varit uppe till efter midnatt.
I eftermiddags sov hon två timmar. Första timmen låg jag bredvid henne och läste. Andra timmen sov även jag. Mysigt.
Åt busenkel och supergod middag. Pastasås med krossade tomater, citron, vitlök, gul lök och musslor. Färsk pasta.
Sambon nattade och jag tog med mig ett glas rosévin med Fanta och ett par bitar mörk choklad (premiäråt Lindt´s Blueberry intense, mycket god) ut i trädgården, tillsammans med boken jag började läsa när dottern sov middag. Jag hann läsa boken från början till slut idag. Fantastiskt, sådant gör jag nästan aldrig sedan jag fick barn och jag kan sakna det så mycket. Boken var Som vi älskade varandra av Anders Paulrud. Mycket bra. Det är den andra boken jag läser av honom och jag måste läsa fler.
Nu har vi tittat på Lost och kanske ska jag gå och lägga mig strax.

Midsommarafton

Midsommarlunch med vänner i sommarstuga vid havet. Sill och lax till oss och köttbullar till barnen. Regn. Men sol lagom till dansen runt midsommarstången. Dottern dansade glatt och gjorde raketen. Sedan hem ett par timmar. Lilla gumman somnade klockan 16 och sov två timmar tills det var dags att ge sig av till kvällsfirandet med samma gäng, fast hos en annan familj. Grillat och god tårta. Jag drack rosévin & Fanta, men inte mycket. Vill inte bli berusad inför mitt barn. Trevlig kväll och det funkade för dottern att vara vaken till efter midnatt. Som någon sa när dottern dansade med sin pappa och en annan av papporna när klockan närmade sig midnatt; hon är nog piggast av oss alla. Taxi hem och sedan somna hand i hand med dottern i svalt sovrum med öppet fönster, medan sambon arbetsnarkomanen satt uppe och jobbade ett par timmar.

Vana

Till frukost drack jag Nutrilett. På förmiddagsfikat på jobbet åt jag en avokado. Under förmiddagen åt jag några blandade nötter. Till sen lunch åt jag sushi. Nu är det enda jag är sugen på Nutrilett. Inget annat lockar. Jag skulle kunna äta något av allt det jag längtade efter under kuren, men jag går till diskbänken och skakar ihop en Nutrilettshake. För att jag längtar så mycket efter smaken. Det är märkligt. Men bra.

Frukt

Det har varit gott att äta mat idag. Att känna olika smaker och tugga. Men inte lika fantastiskt som jag föreställde mig när jag dagdrömde om mat de dagar jag hade som mest matsug. Faktiskt inte. Det är till och med så att jag längtar efter Nutrilettsmaken ibland. (Vilket ju passar utmärkt eftersom jag ska dricka ett par shakes varje dag.)

Avokadon som jag längtat så efter var tyvärr ganska grynig, inte så krämig som önskvärt. Sushi var gott som alltid. Jordgubbar var underbart, det var årets första för mig. Nu blir det en passionsfrukt och några physalis och bläddrande i Hus & Hem som kom idag.

Inget sug efter godis, glass eller fikabröd. Det som jag hade varje dag förut. Härligt att slippa.

Blir mätt fortare. Kanske inte så fort som jag skulle önska, men absolut fortare än förut.

Har varit sugen på ett par saker idag, men valt bort. Juice imorse och cappuccino eller latte i eftermiddags. Jag kan inte få allt jag är sugen på, även om det inte hade varit så värst kaloririkt med ett glas/en kopp av varje. Hädanefter ska det prioriteras!

Absurt

Jag ska säga upp ett Boxer-abonnemang. På deras webbplats står att läsa att man inte kan mejla dem:

"För att kunna ge en bra och omedelbar service har vi valt att inte längre använda oss av e-post i vårt kundservicearbete. Våra utvärderingar har visat att det ofta blir sämre kvalitet i svaren samt längre svarstid via e-post."

Det är ju helt obetalbart! Av någon anledning har Boxers personal inte klarat av att ge en service som är självklar att ett företag av det slaget ska kunna ge, och istället för att åtgärda problemet ser de till att man inte längre kan mejla dem. Det var länge sedan jag läste något så korkat i den här genren. Eller hörde något så korkat. Det måste ha varit när jag senast hade kontakt med Tele2. Det värsta företag jag haft att göra med, på alla sätt och vis. Varje ärende lyckades de klanta till, oavsett om det gällde faktura frågor, tekniska problem eller något så enkelt som att lägga upp autogirobetalning. Så fruktansvärt usla att jag får hög puls bara jag tänker på dem. Aldrig mer att jag ska ha något abonnemang hos dem.

-6 kg - de två veckorna är över

Mina två veckor på ren kur med Nutrilett är över. Jag klarade det. Jag gick ner 6 kg. Jag är nöjd!

Nu fortsätter jag, ytterligare 14 kg ska bort. Strategin är att äta nyttigt (men tillåta mig onyttigheter då och då) och att byta ut ett par mål om dagen mot Nutrilett. Det kommer att gå, även om det kommer att ta ett antal månader. Efter att ha klarat de här två veckorna vet jag att jag har den där viljestyrkan jag trodde jag hade förlorat, vad gäller ätande.

Till årsskiftet ska jag absolut vara färdig. Men helst innan, såklart.

Menyn idag blir:

Frukost: Nutrilett
Mellanmål: En avokado
Lunch: 6 bitar sushi
Mellanmål: Nutrilett
Middag: 6 bitar sushi
Under dagen: Jordgubbar!

Klocka

bild från www.copha.com

Surfar klockor. Dags att köpa en. Min förra gick sönder någon gång under mammaledigheten om jag minns rätt, eller om det var under graviditeten. Har inte skaffat någon ny. Klarar mig rätt bra med mobilen. Men ibland saknar jag, och så är det ju snyggt.

Vad är grejen med damklockor? Jag hittar sällan några snygga. Herrur överglänser nästan alltid. Avskyr små nätta klockor.

Hittade ganska snabbt en jag blev riktigt förtjust i. Ett danskt märke jag aldrig har hört talas om förut. Copha. Får ta och uppsöka en butik som säljer märket, vill kolla om den blir för stor eller inte. Även om jag gillar stora klockor kan ju herrur ibland se för stora ut på handleden.

Kanske väntar jag med att köpa tills jag gått ner 10 kg. Ger mig själv den i belöning då. Eller efter 15 kg, om jag ska vara lite hårdare mot mig själv.

På tal om shopping så shoppade jag loss ordentligt på Indiska idag. Såpass att jag fick en speciell kasse man egentligen bara får om man köper ekologiska kläder, "för att jag handlade så mycket". Nu spelade ju kassen ingen roll, men det var roligt att jag hittade så många plagg. Kommer att bli så mycket roligare med kläder nu när jag går ner i vikt.

Glad

Idag är jag inte sur. Tvärtom glad. -0.6 kg sedan igår. Nu totalt
-5.6 kg. Bara 4 hg till, till på måndag, så är jag nöjd.

Har jobbat och ska nu åka iväg och kolla lite kläder. Någon belöning ska man ju ha för det här!

Wasabiyoghurt

Läser recepten i nya numret av Sköna hem. Sparrissallad med senapsdressing. Rotfruktssallad med wasabiyoghurt. Romansallad med melon och jordnötsdressing. Rucola med ugnsrostad sötpotatis. Och det känns som om jag inte klarar en dag till med nutrilettkuren, inte en sekund till. Jag vill äta! Jag är fortfarande inte ett dugg sugen på sötsaker (det var bara en stund i onsdags jag var det), jag vill ha mat. Oväntat att det här matsuget skulle komma så starkt andra veckan - jag trodde att första veckan skulle vara den svåraste, men då var det inga problem alls. Men det är väl inte så konstigt kanske, det är väl tristessen efter 12 dagar med bara flytande föda som tar ut sin rätt. Längtan efter att tugga och känna olika smaker igen. Kroppens sätt att tala om att den vill ha mat, för att äta mat är ju det normala och konstigt vore det väl om längtan efter det helt försvann. På måndag!

Vågen visade tack och lov nytt resultat imorse - nu är det 5 kg minus. Hoppas att ett kilo till försvinner under helgen.

Sur

Jag är så sur. Det händer inget med vikten denna vecka. Nästan inget. Minus 0.7 kg sedan i måndags. Det är ju ingenting. Det känns som ett hån, när jag lever på 555 kcal om dagen (= 5 st Nutrilettshakes). Fan om det inte händer något på vågen imorgon bitti.

Mitt matsug är lika stort idag som igår. Såhär var det inte alls förra veckan. Jag tror att det var för att det snabba resultatet förra veckan gjorde mig så glad att jag inte brydde mig om mat. Nu är jag sur över att det går segt, och då kommer tankar som jag skulle ju lika gärna kunna äta mat när jag ändå inte går ner. Men det finns inte att jag bryter kuren, jag fullföljer de tre dagar jag har kvar. Hur sur jag än blir.

Just nu är det nypotatissallad med t.ex. halloumi, sockerärtor och sugar snap peas som lockar mest. Olivolja och flingsalt. Åh.

Matsug

Du gode tid, vad jag har varit sugen på mat idag. Det här är första dagen jag har tänkt att jag vill äta mat nu, inte som tidigare jag vill äta mat nästa måndag. Både mat och godis/fika har jag varit sugen på. Sötsuget var dock bara psykiskt. Det kom när himlen öppnade sig och det var mörkt ute mitt på blanka eftermiddagen. Jag hade planerat att gå tidigare från jobbet för att ta en liten shoppingtur, men när det regnade så mycket lockade det inte alls. Så jag blev kvar på jobbet och då kom sötsuget för första gången under nutrilettandet. Jag kände att det skulle vara så mysigt att sitta där och äta något gott medan regnet smattrade på fönsterblecket och jag satt vid datorn och lyssnade på musik och jobbade. Såklart åt jag ingenting, varken mat eller godis. Inte en chans (risk) att jag bryter kuren i förtid. Jag fortsätter till och med söndag. Men på måndag, då... Har redan bestämt att jag ska köpa en 12-bitars sushi till lunch. Äta hälften till lunch, hälften till middag. Resten av dagen Nutrilett. Måste ju mjukstarta lite.

Har bara gått ner ett halvt kilo sedan i måndags. Segt. Hoppas att det blir ytterligare ett halvt kilo imorgon. Totalt alltså -4.5 på 9 dagar.

Veggocurry

En anledning till att köra Nutrilett-kur var att komma bort från tänkandet på mat. Det har lyckats såtillvida att jag är tillfreds utan att äta mat, det funkar. Jag är glad att slippa fundera på vad jag ska äta till middag och hur mycket jag ska tillåta mig att äta.

Men tänker på mat gör jag ändå. På ett positivt sätt. Längtar efter sund och god mat, tänker på vad jag ska äta nästa vecka. Aldrig har väl de dagliga recepten i DN verkat lika lockande. Jag river ut dem var och varannan dag. Idag veggocurry med kikärter och blomkål. Gud så gott. Och så mycket mer lockande än choklad eller glass. Såhär har jag aldrig känt under något tidigare viktminskningsförsök, då har längtan efter godis, glass och fikabröd varit ständigt närvarande.

Resultat efter första veckan

När jag vägde mig imorse var det exakt sju dygn sedan jag började med Nutrilett. 4 kilo har försvunnit. Jag är nöjd. Det känns faktiskt lite på kropp/kläder nu. De sista kilona jag lade på mig gjorde jättestor skillnad - som om varje kilo motsvarade två eller tre kilon. Det var vidrigt, jag kände mig helt uppsvullen. Nu är den allra värsta känslan ett minne blott.

Nu kör jag min sista vecka på ren Nutrilett-kur. Jag tror inte att jag kommer att gå ner 4 kilo denna vecka också. Det brukar inte gå lika snabbt andra veckan, efter vad man har hört och läst. Men ytterligare 2 kilo hoppas jag verkligen att jag går ner. (Helst 3.) 6 kilo på två veckor skulle jag vara nöjd med. Det vore en bra kickstart (varför använder jag ord jag inte tycker om?).

Första veckan slut

Så fort vi kom till mina föräldrar slog grilldoften, den underbara, emot mig. För en sekund glömde jag att jag skulle äta Nutrilett, och hann tänka hur gott det skulle bli med grillat. Sedan mindes jag. Så medan de andra åt grillspett med olika kryddning/marinad, nypotatissallad med en massa gott i, rödvinssås samt grillad halloumi och soltorkade tomater satt jag där med min Nutrilett. Jag hade varit förutseende och bett mamma frysa den, så att det skulle ta längre tid att äta. Och faktum är att jag höll på med min Nutrilett längre än vad det tog för dem att äta upp middagen. Så nu har jag klarat en prövning vad gäller det sociala ätandet då man är bortbjuden. Snart är söndagen till ända och min första Nutrilettvecka är avklarad. Jag hoppas så att vågen visar -4 kg imorgon. Men står den fortfarande på -3,5 får jag försöka vara nöjd med det.

-3.5

Ett halvt kilo minus sedan igår, så nu totalt -3.5 kilo. Det gick bra igår, att inte få äta tillsammans med sambon. Lite trist såklart, men fullt hanterbart. Idag ska vi på middag hos mina föräldrar. Det blir verkligen trist, att sitta med en Nutrilettshake medan de andra äter mammas fantastiska mat. Men nu är det bara idag och nästa vecka kvar innan jag får börja äta lite vanlig mat igen. Åtta dagar. Jag klarar det.

Nya grejen jag är sugen på (det skiftar lite från dag till dag) är bönor. I kylen står en tetra med Zetas ekologiska blandade bönor och herregud vad gott det vore med en god bönsallad.

Sambon sa vid frukostbordet att det syns i ansiktet att jag har gått ner i vikt. Och det kan jag faktiskt själv se också. Resten av kroppen kommer det att dröja några kilon till innan det syns skillnad på, eftersom jag har såpåss mycket övervikt. Men att plufsiga kinderna snabbt blir mindre är det viktigaste för mig, för det är ju det jag ser i spegeln varje dag.

Prövning

Svåraste utmaningen kom när jag fixade mellanmål till dottern. Att hantera en avokado (och kalkonkött och körsbärstomater) utan att smaka. En perfekt mogen avokado. Jag klarade det såklart, men gud vad jag hade velat slicka av skeden åtminstone.

3

Så, efter fem dygn har jag gått ner 3 kg. Bra början på lördagen att något mer hade hänt på vågen.

Motiven

Anledningarna till att jag väljer att leva på enbart Nutrilett i två veckor är:

- Jag vill ha en initialt snabb viktminskning. Jag har väldigt mycket att gå ner; 20 kilo ungefär. (25 vore det ultimata, då vore jag helt nöjd med min vikt.) Det som brukar göra att jag slutar äta nyttigt efter några veckor när jag försöker gå ner i vikt, är bl.a. att jag drabbas av otålighet och hopplöshetskänsla eftersom det är så många kilon som ska bort.

- Jag vill krympa min magsäck. Jag kan äta väldigt mycket, det tar lång tid innan jag blir mätt.

- Jag vill bli kvitt sötsuget.

- Jag vill koppla bort tankarna på mat ett par veckor. Inte fundera över vad jag ska äta och inte äta och hur mycket och när och varför och bla bla bla. Bara vila från det jävla tänkandet som har haft alldeles för stor del i mitt liv sedan jag gick i gymnasiet, oavsett om jag har vägt något på 50 eller om jag varit uppe i maxvikten över 80.

- Jag vill visa mig själv att jag faktiskt kan ha karaktär och viljestyrka vad gäller mat. Jag har helt tappat tron på det (liksom förmodligen samtliga i min omgivning som hört mitt vikttjat i evighet nu). Men klarar jag två veckor med bara Nutrilett kan jag inte längre säga att jag saknar viljestyrka.

Nutrilett, dag 5

Idag känner jag mig inte lika trött. Och hungerkänslorna har varit mycket milda. I morse var jag ganska hungrig, men sedan hoppade jag över lunchshaken eftersom jag somnade med dottern efter dagis och jobb. Jag drack ingen shake mellan 9.30 och 17.30, och jag var inte hungrig - fantastiskt!

Sötsuget är borta. Jag längtar efter helt andra saker än det jag normalt längtar efter varje dag, och äter varje dag; fikabröd, glass och choklad. (Först skrev jag nästan varje dag, sedan tänkte jag efter och insåg att jag äter något av det varje dag.)

Istället längtar jag efter avokado, jordgubbar, parmesan och blodiga köttbitar med vitlökssmör. Kanske det får bli lite GI-inspirerat när jag börjar äta igen. Inte strikt GI, men åt det hållet.

När jag vägde mig imorse kunde jag konstatera att jag efter fyra dagar gått ner 2.5 kilo. Blev först sur och besviken, vill att det ska gå fortare. Sedan tänkte jag att jag nu gör precis allt jag kan för att gå ner i vikt. Mer hade jag inte kunnat göra, utan att svälta. Ingen idé att fundera över vilken takt viktminskningen går i, när jag ändå inte kan göra mer åt saken.

Sambon kommer hem imorgon bitti. Återstår att se hur det går i helgen, om det blir svårt att inte få vara social och äta.

Nutrilett, dag 4

Fjärde dagen är strax till ända. Fem påsar Nutrilett, massa vatten och ett glas mineralvatten med flädersmak. Tänk att det faktiskt går att klara sig utan mat, jag är så glad att jag med min usla matkaraktär klarar detta! Idag var det festligheter på jobbet och snittar som såg farligt goda ut serverades. Jag var verkligen sugen, det var första gången på de här dagarna som det kändes svårt att motstå. Men det var bara att lägga fokus på annat. T.ex. så utmanade jag mig själv och höll ett oplanerat tacktal till folk, gällande ett projekt jag har deltagit i, inför en publik som var större än vad som egentligen kändes bekvämt. Det är roligt när man vågar och det går bra.

Idag släppte huvudvärken. Har inte behövt ta någon värktablett, vilket jag behövde de tre första dagarna. Men hungerkänslorna är inte borta. Och trött är jag. Kom upp från nattningen för knappt en timme sedan, men måste nog ge upp och lägga mig redan nu trots att jag hade velat dricka te och läsa bok.

Nutrilett, dag 3

Det kommer att gå bra det här. Jag kommer att klara de här två veckorna, det känner jag. Men idag var det en jobbig dag. Hungrigast var jag i måndags, mest huvudvärk hade jag igår, men tröttast var jag idag. Mycket huvudvärk också, men värktablett hjälpte. Blir spännande att se vilken dag det vänder - när hungerkänslorna försvinner och jag blir pigg. För så brukar ju ske, sägs det.

Många omkring mig tycker att Nutrilett är så äckligt. Jag tycker att det är så gott. Förutsatt att vattnet är iskallt tycker jag att det är riktigt gott, och jag tröttnar inte på att dricka det fem gånger om dagen.

Har Kexchoklad i skafferiet, kvar sedan helgen. Är inte alls sugen. Det är ett smärre mirakel - jag är en sådan som under inga andra omständigheter än magsjuka och illamående kan låta bli att äta upp den choklad som finns hemma, samma dag som den köpts.

Men jag ser fram emot den dag jag får äta avokado, jordgubbar, sushi, äpple/kanelyoghurt och B&J-glass. Det är de grejer jag tänkt att jag är sugen på. Och raggmunk!

Två kilo har jag gått ner på de här tre dagarna. Det är ju förstås vätska, men det är ändå peppande.

Nutrilett-historik

En av de saker som är bra med att jag kör Nutrilett är att jag inte har en massa misslyckade försök med det bakom mig, såsom jag har med viktväktande och vanlig viktminskning. Jag har en enda Nutrilett-bantning bakom mig, och den var lyckad. Det var många år sedan, när jag var 24. Jag gick ner 6 kilo på lika många veckor. Från 57 till 51. (Idag är framstår som ett dåligt skämt, att jag tyckte att jag behövde gå ner i vikt när jag vägde 57 kilo. 51 kilo är undervikt för mig, jag är 168 cm. Men det är en annan historia.)

Nu väger jag väääldigt mycket mer än 57 kilo. Därför hoppas jag gå ner mer än 1 kilo i veckan. 2 kilos viktminskning de här två veckorna vore en grym besvikelse. Den gången drack jag dessutom inte bara Nutrilett, utan åt Dr Kousa Vetediet också. Kanske åt jag även frukt, jag minns inte.

Förebild

Det första jag ska äta när jag börjar äta igen, det vet jag vad det är. Jordgubbar. Åh.

Idag är hungerkänslorna mindre än igår - det känns som om det går åt rätt håll. Men hungrig är jag, absolut.

Tur att dottern bara är två år. Vilken pissig förebild jag hade känt mig som annars, om hon vore äldre och förstod mer. Det är en av anledningarna till att jag måste gå ner i vikt; jag vill inte vara en dålig förebild. Och jag vill inte att någon någonsin ska säga till henne att hennes mamma är tjock. Nu är jag i och för sig inte supertjock, men tillräckligt för att det skulle kunna ske när hon blir äldre.

Nutrilett, dag 2

Hungerkänslorna är närvarande mest hela tiden, men det är uthärdligt. Nu finns det ingen återvändo. För många på jobbet vet om att jag ska nutriletta två veckor. Det vore helt enkelt för pinsamt att inte klara det! Det enda jag håller öppet för är att jag kommer att äta lite grönsaker om det blir för jobbigt med bara pulver, eller när vi eventuellt ska bort på middag i helgen.

Nu te och sedan intervju. Jag har huvudvärk, men det blev bättre med en Ipren.

Nutrilett, dag 1

Tidigare år bestämde jag mig för att gå ner i vikt, ordentligt. Det gick som det brukar. D.v.s. bra i cirka tre veckor, sedan dåligt. Sedan dess har jag inte lyckats komma på rätt spår igen, har bara skjutit på det utan att det har blivit av. Så nu har sommaren kommit utan att jag gått ner i vikt och kan känna mig bekväm i sommarkläder. Mycket tragiskt. Tjock som ett hus har jag nu beslutat mig för att köra en Nutrilett-kur i två veckor. I fredags, efter att ha provat och shoppat kläder, fick jag för mig att jag ska nutriletta och äta grönsaker och frukt hela sommaren. Från 1 juni till 31 augusti. Mitt typiska allt eller inget-resonemang, det som är en stor orsak till alla misslyckande viktminskningsförsök.

När jag sansat mig bestämde jag mig för att köra två veckor. Sedan får jag se hur jag går vidare. Kanske byta ut ett par av dagens mål mot Nutrilett, kanske Viktväktarna eller Viktklubb (inte nödvändigvis gå med, men den metoden), kanske testa GI trots att jag är mycket skeptisk. Men jag vill ha en kickstart och därför börjar jag med pulverdiet. Jag vill dessutom i detta inledande skede vila från tankarna på vad jag ska äta, slippa tänka kalorier och besluta och prioritera vad jag ska äta. Vill bara slippa den där fixeringen. Veta att det är Nutrilett som gäller, inget annat.

Har inte riktigt bestämt mig för om jag bara ska dricka shakes eller om jag ska äta en Nutrilett-bar om dagen också. Idag åt jag två, en till middag och en till lunch. Detta som en liten nedtrappning. Inte heller har jag bestämt mig för om jag ska äta grönsaker också, eller bara hålla mig till pulvret. Eller om jag ska unna mig lite lightläsk ibland.

Trodde jag skulle förgås av hunger tidigare idag. Skitjobbigt. Största prövningen var korvgrillningen på utflykten. Då var jag jättehungrig. Men jag tog min bar och så var det bra med det. Att ge upp dag 1 vore ju höjden av pinsamhet. Nu känns magen tom, men det gör inte ont som det gjorde tidigare idag.

Frisk

Jag kunde jobba idag, fast jag inte har mått helt bra. Tur det, för gud så roligt det var att vara med på intervjuerna (vi ska rekrytera ny chef). Nästan så att jag blev sugen på att sadla om från bibliotekarie till personalrekryterare!

Hasta direkt från intervju till dagis, och köra till hembygdspark för att titta på djur, grilla korv och äta kakor och leka på lekplatsen. Med dagiskompisar, deras föräldrar och fröknarna. Trevligt. Dottern är dock mer intresserad av att gunga än att titta på djur. Gunga vill hon göra jämt och ständigt. Som hon säger; högt och jättemycket, för då kittlar i magen!

Gunga och handla, det är favoritsysselsättningarna utanför hemmet, som det jämt pratas om att hon vill göra.

Magsjuk

Nä, nu får jag snart ta och bestämma mig för om jag ska blogga eller om jag ska lägga ner.

Mors dag idag, sommarvärme och jag blev uppvaktad och svärmor åkte hem efter några dagars besök. Det kunde ha varit en bra dag, om det inte vore för att jag sedan igår kväll har mått sanslöst illa. Maginfluensa eller matförgiftning. Misstänker nästan det senare. I fredags åkte jag och en kollega/kompis till grannstaden för lite shopping efter jobbet. Helt spontant och oplanerat, vilket gjorde det extra trevligt. På uteserveringen på stadens fina delikatessbutik åt vi buffé. Mycket gott. Men vi åt så sent som klockan 15, precis när de skulle plocka undan. Viss mat kan ju ha stått där i flera timmar, därför tror jag att den goda lunchen kan vara orsaken.

Nu vill jag bara bli frisk till imorgon. Måste. Ska vara med som personalrepresentant på anställningsintervjuer. Inte för att de inte skulle klara sig utan mig, men jag vill för allt i världen inte missa det. Och på kvällen föräldrautflykt med dagis. Sambon reser iväg imorgon bitti, så jag måste bli frisk för att dottern inte ska missa utflykten.

Har under eftermiddagen och kvällen lyckats få i mig snart en liter iskall nyponsoppa. Och några kardemummaskorpor, och en kopp citronte. Inte kräkts sedan lunch. Så det finns hopp!

Språkvård

Det är dags att hyfsa till språket, för mig och sambon.

I helgen har dottern sagt:

jävla

skitbra

herregud

Tonårsfasoner

Dottern vinkar åt oss och ropar hej då. Vi frågar vad hon ska göra.

-Sticka!

Vart ska du sticka?

-Stockholm! Hej då!

~ ~ ~ ~


Dottern trilskas när pappa klär på henne, vill inte ta på sig byxorna. Vägrar. Jag försöker avleda genom att berätta en sak.

-Vet du vad, nu ska jag berätta en sak för dig…

Mer hinner jag inte säga inte säga innan hon demonstrativt stoppar fingrarna i öronen. Sedan börjar vi alla tre skratta.

Ragg munk

Jag må ha nolltolerans för särskrivningar, men när min dotter uttalar sammansatta ord som två ord, då smälter jag.

Ragg munk

Pyjamas byxa

Stins mössa

Mycket hög gullighetsfaktor på dessa uttal.

Andra utvecklingssamtalet

Utvecklingssamtal på dagis. Jag blev så rörd att jag blev tårögd. Jättego tjej med mycket humor. Glimten i ögat och hjärtat på rätta stället. Alltid snäll mot andra. Genomtrygg. Genomglad. Kramig. Pratig. Ärlig och omedelbar. Alla tycker så mycket om henne; barn och personal på andra avdelningar. De stora tjejerna på andra avdelningar kommer och frågar efter henne. Inga problem med någonting. ”Problemen” från förra terminen är helt borta. Det var att hon inte kunde vänta på sin tur vid maten, utan ville ha först av alla. Samt att hon ofta reagerade på främlingar genom att gråta och vilja bli buren av personalen.

Vår dagistjej. Som alltid är glad för att komma dit. Som ibland tar på sig skorna på helgen och säger att hon vill till dagis. Som älskar att lyssna när man pratar om dagis. Som om hon är ledsen och arg när hon måste sova, blir lugn så fort jag börjar prata om dagis. Prata [avdelningens namn]!, säger hon ofta själv, och så fort jag slutar säger hon Mer [avdelningens namn], mer! Som leker med namnlappar hemma, lappar med namn på alla barn och personal på avdelningen (ungefär så långt sträcker sig mitt pysselintresse; skriva namn med röd spritpenna på papperslappar...)

Älskade unge.

Reserv

Dagis skulle åka på utflykt idag. Åka buss till havet. Plocka näckor (som dottern säger) på stranden. Promenera i skogen. Äta frukt. När jag lämnade dottern vankade en av 3-åringarna omkring lite rastlöst. En i personalen förklarade att han och en pojke till var reserver. Man visste inte om det skulle bli plats till dem i bussen (det var flera avdelningar som skulle åka). Om platserna inte skulle räcka skulle de få stanna hemma, eftersom de var med förra året.

Ju mer jag tänker på det, desto orimligare förefaller det. Att en 3-åring tjugo minuter innan bussen ska avgå, inte vet om han ska få följa med eller inte. Taskigt. Att han var med förra året tycker jag inte fungerar som argument. Det var förra året det, ska man begära av en 3-åring att han ska förstå logiken i det, när han i sista stund får veta att han inte får följa med sina kompisar i bussen. Det tycker jag är för mycket begärt.

Nå, nu har jag något att ta upp på nästa föräldraråd. Boka för fan buss så att det finns plats till samtliga barn.

Tillbaka

Två och en halv vecka utan att blogga. Det kändes bra. Men vem vet, det kanske känns ännu bättre att återuppta bloggandet igen? Jag testar.

Sedan sist:

Sociala aktiviteter:
Födelsedagsfiranden, bl.a. av mig, med fina presenter, god mat och sådant som hör till. Kortspelskväll hos kompis. Fika hos min mormor. Middag hos mina föräldrar. En kompis/kollega här på middag med sina tvillingar som är drygt ett. De är klättrare båda två och det går vilt till när de äter. Jag var helt matt efter besöket. Föräldragruppsträff på mitt jobb en helgdag då det var stängt. Alla kunde komma och det var kul att ha hela bibblan för oss själva. Barnen satt själva vid låga barnbord och fikade och vi förundrades över hur stora de har blivit.

Jobb:
Vi ska rekrytera ny chef. Jag är personalrepresentant i rekryteringsarbetet och det har varit väldigt roligt att läsa ansökningar. Ser fram emot resten av processen.
Haft lönesamtal. I väntan på ny chef har vi lönesamtal med förvaltningschefen. Han sa att han ser mig som en av de absoluta toppersonerna att ha med i kommande utveckling av verksamheten. Roligt.

Hälsa:
När jag hostat så mycket att jag fick träningsvärk i mellangärdet, gick jag i helgen äntligen till läkare och fick hostmedicin med etylmorfin. En välsignelse, även om jag fortfarande inte har slutat hosta helt.

Sömn:
Ikväll är första kvällen denna veckan som jag är vaken. Jag har somnat vid nattningen varje kväll och sovit bort precis hela kvällarna. Vaknat någon gång på natten, allt mellan midnatt och 4. Helt jävla hopplöst att inte få någon tid för sig själv på kvällen. Begriper inte hur jag kan sova 10-11 timmar varje natt och ändå lyckas somna vid varje nattning. Ikväll lyckades jag vakna vid 22-tiden. Stor lycka och nu vill jag inte gå och lägga mig. Imorgon kommer sambon hem och jobbar sedan hemma nästa vecka, så då har jag mina kvällar åter.

Övrigt:
Missade ett föräldraråd p.g.a. att jag totalt glömde bort det. Kom på det en vecka senare. Chockerande olikt mig, jag har knappt smält det ännu. Haft en intensiv Tradera-period, både köpt och sålt. Läst nästan ingenting, så fortfarande samma bok i högerspalten. Babysimsavslutning. Vi fortsätter nästa termin. Vi och vi... denna termin har det varit sambon som har gått varenda gång. De badar, jag veckostädar (om det inte redan är gjort, vilket det oftast inte är). En uppdelning som passar mig finfint, då jag helt saknar lust att visa mig i bikini. Sett på teve har jag inte gjort alls, förutom Grey´s anatomy. Vi skulle lika gärna kunna kasta ut teven, vi ser ingenting längre. Sambon är nyhetsnarkoman, men tillfredsställer det behovet på nätet. Dottern är så ointresserad av tv som jag inte trodde att någon snart 2-åring kunde vara.

Sluta blogga?

Det kan vara så att jag har tröttnat på att blogga. Jag är inte riktigt säker. Ska känna efter lite innan jag ev. lägger ner.

Bjuda på kyckling?

Är det fräckt att bjuda gäster på kyckling dessa dagar? Skulle ni tycka att det var dålig stil om ni blev bjudna på det? Jag ska ha tjejmiddag imorgon, om jag hinner bli frisk nog, och vill så gärna bjuda på en kycklingrätt. Själv är jag inte så orolig, och jag ska såklart kolla igenom filéerna när jag delar dem. Men visst, det skulle ju kunna gömma sig en glasbit som jag inte upptäcker. Har svårt att bestämma mig för hur jag ska göra. Det är antagligen opassande att bjuda på kyckling, men jag vill ju.

Social inkompetens

Igår var dottern och klippte sig på salong för andra gången. Hon känns så stor när man gör något sådant. Hon sitter själv i stolen och får färg i håret och pratar lite med frisören. Hon fick gå dit med sin pappa, jag är ju sjuk. När de gick hem därifrån gick de förbi bokhandeln. På trappan till bokhandeln satt en tjej i 7-årsåldern. Dottern gick fram till henne och vinkade glatt och sa hej hej! Tjejen rörde inte en min, sa inte ett ljud. Och det är inte första gången äldre barn inte hälsar tillbaka. Det är så jävla märkligt. Att det liksom inte är en naturlig reaktion att hälsa tillbaka när en liten ursöt 2-åring kommer fram och ler sitt gladaste leende, söker ögonkontakt och säger hej upprepade gånger. Vad är det för fel på folk egentligen?

En liknande händelse var sambon med om när han och dottern var i en lekpark för ett par veckor sedan. Dottern snubblade och trillade och började gråta. Det skedde precis framför tre tjejer i 10-årsåldern. De sa inte ett ljud till dottern, reagerade överhuvudtaget inte på att hon grät precis framför dem. Jag menar inte att de skulle hjälpa henne, hennes pappa var bara några steg bort och snabbt på plats. Men någon slags reaktion vore ju naturlig, kan man tycka. Att man rör en min, att man tittar till, att man säger något spontant, kanske bara ett "ojsan". Många människor, barn som vuxna, verkar helt apatiska och totalt socialt inkompetenta.

Jag inbillar mig att det har blivit värre med åren, men det kanske alltid har varit såhär. Min sambo menar att det är typiskt för Sverige (och övriga Norden), att det är annorlunda i andra länder. Jag vet inte. Jag vet bara att jag ska se till att mitt barn blir öppet, nyfiket, empatiskt och socialt kompetent. Inte någon som går omkring med tom glasartad blick och skiter i andra människor. Det har börjat bra åtminstone. Hon söker folks blickar, vill alltid säga hej då till alla på dagis, benämner oftast var och en med namn när hon säger hej då. När hon ser ett litet barn som är ledset säger hon "bäbis less" och kanske något om "mamma trösta".

Jag tycker inte att det är för tidigt att börja prata om sådana saker. Det dyker upp utmärkta tillfällen ibland. För ett tag sedan stod en flicka och grät förtvivlat på dagisgården när vi skulle gå hem. Inget av de andra barnen brydde sig (!) och ingen personal fanns på plats. Jag och dottern gick runt till andra sidan där personalen var, och sa till en av dem. I bilen på väg hem förklarade jag för dottern att om något barn är ledset ska man hämta en fröken som kan trösta och man kan själv försöka trösta barnet genom att prata med det och krama om det. Hon lyssnade väldigt uppmärksamt och senare under dagen pratade hon om att "hämta Malin" (frökens namn), "flicka less", "trösta".

Jag tycker att det är viktigt att redan tidigt aktivt fundera över vad man vill att ens barn ska bli för slags människa och hur man bäst går till väga för att inspirera och forma barnet till att få de önskvärda egenskaperna.

(Det här blev ju ett lagom präktigt inlägg av en mamma som uppenbarligen tycker att hon är skitbra, haha.)

Vetenskap och folkbildning

Jag har tänkt på det hur länge som helst. Idag blev det äntligen av. Jag blev medlem i föreningen Vetenskap och folkbildning. Ett par hundralappar om året är det absolut värt att betala, för att stödja deras arbete. Kritiskt granskande av pseudovetenskap, kvacksalveri, vetenskapsfientlighet och annat som är så starkt närvarande i samhället idag, är något jag vill se ännu mer av. I deras webbforum finner man mycket intressant läsning.

Var

Småbarnsmammelivet bjuder på mycket nytt. Nu även ögoninflammation. Smittad av dottern går jag omkring med ett styck igengeggat öga. Obehagligt.

Utsikt från sjuklägret

Om man inte hade varit sjuk (halsont m.m.) hela påskhelgen skulle man ha haft en vän med barn på middag, man skulle ha träffat en annan kompis, man skulle ha suttit i trädgården och njutit av solen, man skulle ha varit på middag hos sina föräldrar, man skulle kanske ha åkt till en djurpark eller åkt på någon annan utflykt. Istället tillbringar man hela ledigheten inomhus. Man är jag. Dotter och sambo är friska och är ute i värmen ett par timmar varje dag. Just nu ute vid havet. Jag dricker te och äter Strepsils som bara hjälper för stunden.

Får nöja mig med vidöppna fönster och utsikt över torget. Det gör faktiskt att jag känner mig lite mindre instängd, att man ser folk utanför hela tiden. Trivs verkligen med att bo mitt i stan. Älskar utsikten över takåsarna i den gamla stadsdelen.

Skärtorsdag

Stumpan symtomfri igår och jag såg fram emot några timmars jobb idag innan påskhelgen börjar. Men så började ögonen vätska och vara igen. Så istället för att jobba går jag omkring och plockar i lägenheten medan dottern ritar och jag spelar Jolene på hög volym och har ett par fönster mot torget vidöppna så att vårluften kommer in i lägenheten. Det är rätt mysigt att vabba, ändå, men jag hade hellre befunnit mig på jobbet. Allra tristast är att vi missar en efterlängtad föräldragruppsfika i eftermiddag. Typiskt. Jag har inte sett barnen (eller föräldrarna), med något undantag, sedan i höstas, för vi missade även förra träffen i februari. Det värsta är att jag det känns som om det bara är ett par månader sedan. Tiden rusar, månaderna bara försvinner en efter en.