Noa Noa

Jag är helt kär i denna klänning! Noa Noa. Kunde inte motstå den till dottern. Kanske julaftonsklänningen? (Den fanns bara från 98, och dottern har nyligen gått upp till 92, men den är som tur är inte så stor i storleken.)

Uppdatering

Vardagen rullar på... Allt är bra, förutom att jag har haft en envis förkylning. Dottern klarar sig bra, blir lite snuvig ibland men någon vab-dag har vi inte haft sedan i april, vilket känns helt otroligt. Det är stressigt på jobbet just nu, men samtidigt roligt. Sedan jag skrev senast har de sociala aktiviteterna varit tjejmiddag och flera fikaträffar med kompisar, både med och utan barn. Har bl.a. träffat en gammal kompis som jag vanligtvis bara träffar någon gång om året, två gånger. Hon har två små tjejer, en som är ett halvår äldre än dottern, och de två leker riktigt bra tillsammans för att inte alls känna varandra (ännu). Kul. Har även varit på en träff med gamla föräldragruppen, då vi hälsade på senaste lilla nytillskottet. Föräldramöte på dagis har det också varit. Och en barnfri fredag-lördag, då dottern sov hos mormor och morfar vilket hon tycker är så roligt. För två veckor sedan njöt vi av en solig och skön höstdag, åkte till en hembygdspark med en vän och hennes dotter. Tittade på djur, lekte i lekparken och hade picknick. Jag längtar redan till sommaren. Jag har alltid tyckt att höst och vinter är en mysig tid, men sedan jag fick barn föredrar jag vår och sommar, livet blir så mycket enklare och friare då.

Så stor, så stor

Pippilotter och Lille skutt-klänning. Men vår 2-åring känns numera så stor, så stor.

Hon pratar hela tiden. Långa och många meningar. Berättar utförligt om sina dagar på dagis. Har minne som en häst. Koll på vad alla heter (dagiskompisars föräldrar, en sköterska på bvc som hon bara träffat en gång...). Älskar att dansa och sjunga. Nya grejen är att hitta på egna sånger. Kan några bokstäver, många färger, räknar till elva.

Är väldigt kramig och pussig. Social. Hälsar och tar avsked på dagis med kramar och pussar och "ses imorgon". Kallar alla vid namn. Vi är oftast mamma och pappa, men nästan lika ofta använder hon våra namn. Ger "komplimanger": "Vad gullig du är mamma", "Vad du har lagat god mat pappa". Frågar hur man mår. När hon tackar för något applåderar hon glatt.

Pratar om att hon vill gå i skolan (när vi frågar vad hon ska göra i skolan säger hon "prata med folk!) och att hon ska köra bil när hon blir vuxen.

Igår kom hon och viftade med sin Hello Kitty-solfjäder och sa barskt: "Nu fjädrar jag bort dig mamma! Du ska inte vara här hemma. Jag ska vara här ensam. Du ska vara på bibblan. Nu fjädrar jag bort dig!". Det är mycket självständighetsgrejer nu. I bilen hem från dagis: "Jag är sur på dig mamma! Jag vill inte följa med hem nu. Jag vill åka tillbaka till dagis. Du får åka hem själv. Jag ska inte följa med!"

Använder oftast jag, du, honom, hon, vi, oss, vår etc. korrekt. Använder långa ord som barnavårdscentralen, universitetet, egentligen... Men fortfarande säger hon haplack istället för haklapp!

(Ja, detta var ett rent och skärt skrytinlägg. Men det är klart att man vill skryta om sin älskade unge ibland.)