Tjugo tänder

Man börjar bli ganska van, nästan avtrubbad, nu. Särskilt med nuvarande regering. Men ibland blossar min avsky upp ordentligt, den där vitglödgade vreden över sakernas tillstånd. Som när jag läser måndagens DN, Insidans serie om solidariet, om att tandhälsan är en klassfråga. Många kommuner har beslutat att bidragstagare får nöja sig med tjugo tänder i munnen. Åtta tänder färre än normalt. Thomas Nilsonne, moderat och ordförande för socialnämnden i Täby, kan inte tänka sig att leva med endast tjugo tänder i munnen.

- Nej, det innebär ju sämre komfort, och jag kan skaffa fram de pengar som behövs för att laga eller ersätta trasiga tänder. Men går man på bistånd kan man inte få allt det som den som har ett arbete kan skaffa sig. Då är det skäligt att man får tandvård så att man har tjugo tänder kvar - men där går gränsen för vad skattebetalarna ska ställa upp med, säger Thomas Nilsonne.

Jag som bara behöver betala för en undersökning och lite tandstensborttagning en gång om året, skulle gärna betala lite extra skatt för att alla människor som så önskar få ha det antal tänder de en gång har haft.

Roligaste testet

Jag är funtad på det viset att jag tycker att detta är det roligaste jag någonsin ägnat mig åt på nätet.

49 words

Speedtest

Testa om du gillar att tävla mot dig själv. Och andra. Jag hamnade på plats 5053 av 38.159. Men jag ska upp! Ikväll när dottern sover så ska jag nå ännu bättre resultat, tänkte jag.


Uppdatering: Jag är helt besatt.

54 words

Speedtest

Fyraordsmening

I början av året började dottern så smått med tvåordsmeningar. För några veckor sedan kom treordsmeningarna, då och då. Kanske har hon sagt någon fyraordsmening som jag inte minns, hon pratar så mycket att vi kan ha missat det. Annars kom första fyraordsmeningen imorse, och det vore just en mening att föreviga i mina första år-boken.

OBS! Läs inte om du tycker att mens är äckligt.

Jag har mens nu och använder binda på natten, och denna såg dottern när jag kissade imorse och hon var med mig i badrummet.

Kolla mamma blöja kiss, hahaha!

Överkast

Jag älskar Ikea. Det mesta i vårt hem (i möbelväg, inte saker) är från Ikea och det är jag helt tillfreds med. De har ju allt, en massa snyggt. Med ett undantag. Ett retligt undantag. Överkast. Finns nästan ingenting att välja mellan. Inget kul alls. Vi har ett vanligt trist naturfärgat från Ikea nu, men jag måste ha ett nytt snart, är så trött på det. Kollade på nätet vad de har och blev så besviken. Jag vill ha något i stil med Indiskas överkast. Vi har så mycket vitt och ljust i lägenheten i övrigt, så jag vill ha en lite glittrig och glansig färgklick som bryter av. Men jag har inte lust att lägga typ 1500 spänn på ett överkast, som jag tror att det kan kosta på Indiska. Har kollat några nätbutiker, t.ex. Hemtex och Jysk, men hittar ingenting. Och Blocket och Tradera. Så om någon mot förmodan har något tips om snygga överkast i lite orientalisk stil, som kostar runt femhundringen, eller åtminstone inte mer än 1000 spänn, blir jag överlycklig.

Kuddar är de inte heller så bra på, Ikea, tycker jag.

Sovmorgon

Nyss färdig med två timmars intensiv veckostädning. Väntar hem sambo och dotter från långpromenad. Vi gör nästan alltid så, att en av oss går på promenad med dottern medan den andra gör hela veckostädningen. Oftast väljer jag att städa. Inte för att jag är förtjust i det, men för att det är skönt att vara ensam hemma och lyssna på hög musik och njuta av känslan då det är färdigstädat.

Jag fick sovmorgon imorse. Härligt. Dottern vaknade 7.45 och låg och snackade någon halvtimme innan sambon gick upp med henne. Jag låg kvar till 10. Skönt. Fast jag sov långt ifrån hela tiden. Har svårt att göra det när dottern snackar precis hela tiden. Funkar om jag har öronproppar, men så viktigt var det inte att sova idag.

Fredag kväll

Trött fredagskväll, halvliggandes i soffan i skenet av tända ljusstakar i fönstret, dricker te och äter Polly. Är nästan bra från senaste förkylningen, men de gamla vanliga (börjar de kännas som nu efter drygt en månad) symtomen kvarstår. Nästa vecka går jag till vårdcentralen för att ta prover och utesluta att det är något annat än ett segdraget virus.

Sambon kom hem i tisdags, roligt. Dottern blev så lycklig när vi båda hämtade henne på dagis, det var en fröjd att se hennes reaktion. Jag var på förskolans föräldraråd på kvällen och sedan tog jag en kvällspromenad. Först kändes det lite lyxigt att göra det själv, utan barnvagn. Men så fort jag började gå saknade jag vagnen och dottern. Rundan på 40 minuter kändes plötsligt flera gånger längre än när jag går med vagnen, och stegen betydligt tyngre. I onsdags, efter dagis, var dottern och jag ute och gick 6-kilometersslingan i strandskogen vid havet, underbart.

Igår var jag och en kompis ute och åt och sedan på bio. Såg Män som hatar kvinnor. Den var riktigt bra. Och det var så trevligt med en kväll utanför hemmet, för första gången på ett par veckor. Och sambon bjöd på middagen, bion och biogodiset. (Vi har inte gemensam ekonomi. Delar lika på alla gemensamma utgifter, sedan behåller vi var och en det som blir över.)

Svull

Sådärja. Jag har just slevat i mig 250 gram vaniljkesella direkt ur burken. Burken som inhandlades för några dagar sedan, att ha till fruktsallad. Bara det att jag inte har orkat göra någon fruktsallad de här dagarna. Tur att vi var ute och gick i två timmar igår. Nej, just det, de två timmarna räckte ju inte ens till för att bränna Twistpåsekalorierna.

Förvarning

Man kunde ana att dagens psykbryt skulle komma, redan i fredags då följande slank med i matvarukorgen:

- Mama (jag avskyr tidningen Mama)
- Aftonbladet med Klick-bilagan (jag köper aldrig kvällstidningar, i synnerhet äcklas jag av Klick-bilagan)
- en Twist-påse (jag försöker äta nyttigt och har de senaste veckorna i stort sett begränsat godisintaget till mörk choklad i rimliga mängder)

Boxboll

När jag var på föreläsning med Lars H Gustafsson berättade han att hans mamma ibland brukade krypa in i barnens lekhage och krypa ihop och skrika att de skulle lämna henne i fred, att hon var ett farligt djur. Och att han och hans syskon fascinerade hängde över kanten på barnhagen och betraktade henne tills hennes utbrott var över. (Ungefär så, jag minns inte ordagrant hur han uttryckte det.)

Ungefär där befinner jag mig nu, att jag skulle behöva den där hagen. Snoret rinner, halsen värker och dottern totalvägrade att sova middag idag. Hon bara pratade, sjöng, lekte med kramdjuren, klättrade på mig, ropade "mami" (hon har börjat säga det istället för mamma, det är så sött). Efter två misslyckade försök under eftermiddagen längtade jag efter en boxboll. Att inte ens få en timme för mig själv när hon sover, när jag är i det skick jag är nu, det går knappt. För att avreagera mig gick jag in i badrummet och kastade saker omkring mig. Blöjor, handdukar och kläder. Så att det skulle vara ljudlöst, för att inte skrämma dottern. Det hjälpte inte. En lång dusch hjälpte lite.

På tisdag kommer min sambo hem. Det är tur det.

Snart orkar jag inte mer

Jag är så trött, så stressad, så irriterad på att arbetet i lägenheten dragit ut på tiden. Jag vaknade imorse med en ny förkylning. Så nu halsont och snuva utöver muskelvärken, huvudvärken och tröttheten. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Väggen skulle ha varit klar idag, men det är den inte. Nu står en polack och pratar skithögt i telefon trots att han vet att dottern sover i sovrummet. (Han har dessutom använt soffbordet som stege, och kladdat ner det med målarfärg och spackel. Jag har fått en ursäkt och pengar i handen av den mycket trevliga ägaren till företaget som gör jobbet.) Det känns som om det snart brister för mig. Att jag skulle kunna gå fram och sparka ner honom från stegen (som ägaren av företaget nu tagit hit) och vråla åt honom att hålla käften. Men jag låter bli. Jag tar en kopp te och en bok med mig in i sovrummet, och lägger mig bredvid sovande dotter.

Mot havet

Grått imorse och lätt snöfall när jag steg upp. Nu sol och oväntat blå himmel. En plötslig ingivelse: jag ska ta lite kompledigt och dra ut till havet och promenera längs stranden. Förutom att jag vill se havet och känna lukten, vill jag köra bil och lyssna på Courtney Love så högt att jag nästan får ont i öronen. Satan också att min iPod inte är laddad, så att jag kan lyssna när jag promenerar. Får lyssna på havet istället.

Nu gör jag det, nu kompar jag ut. Fast jag har saker att göra. Så akuta är de inte.

Att inte känna igen

Hajar till när jag läser DN och känner igen ett namn. Namnet på någon jag för hundra år sedan hade en, låt oss kalla det tillfällig förbindelse, med på en kursgård. Jag känner inte igen honom till utseendet, kan inte se att det är han. Bildgooglar och kan fortfarande inte känna igen honom. Hittar ett tv-program han är med i. När jag tittar på det på webben kan jag med lite god vilja se att det är samma person som jag träffade då. (Hade jag inte vetat hans namn hade jag aldrig sett att det är han.) Då var han 24 år, långhårig, smal, vacker. Nu medelålders i grå kavaj och med lite för stor mage, aningens trötta ögon och helt alldaglig. Med god vilja kan jag i hans ansikte urskilja spår av 24-åringen. Skulle han ha sett mig idag hade han inte känt igen mig. Det hade varit precis likadant för honom, jag är övertygad. Kanske hade han känt igen ögonen, leendet. Sett spåren av 22-åringen. Inte mer. Fy fan vad jag känner mig gammal idag. Jag är inte fyrtio ännu, men känner mig som... jag vet inte vad. Fattas bara att jag verkligen behöver hålfotsinlägg.

Hypokondri

Mår fortfarande dåligt, funderar på att boka tid för läkarbesök och be dem ta lite prover. Jag som aldrig är hypokondrisk har börjat googla symtom och noja så smått. Inte likt mig. Men så har jag heller aldrig mått såhär kasst så länge. Det är så många olika symtom. Muskelvärken, huvudvärken, den extrema tröttheten, känslan av att ha feber och vara varm hela tiden (fast jag inte har feber). Efter googling har jag kommit fram till att jag har antingen borrelia eller fibromyalgi eller är amalgamförgiftad. Eller kanske elallergiker? Haha, det har jag missat att googla. Fast jag tror inte ens på att den sjukdomen existerar, jag tror att den bara finns för de som vill att det ska finnas. Nej, allvarligt talat så fattar jag inte vad det är jag lider av. Förhoppningsvis bara en långvarig infektion (bihåleinflammationen och bronkiten jag fick diagnostiserad förra måndagen) som Kåvepeninet inte riktigt biter på.

En annan grej jag har haft problem med i ett antal veckor är klåda på underarmarna. Jag som aldrig har haft några problem med klåda, eksem och liknande. Ytterligare ett bekymmer, som började någon gång sent i höstas, är att jag ofta får sjukt ont i fötterna (hälarna) när jag reser mig upp efter att ha legat ner. Nu är det värre än någonsin, det smärtar så att jag knappt kan sätta ner hälarna. Men det går över när jag har gått en stund.

Det jag på allvar oroar mig för är någon slags reumatisk sjukdom (finns på nära håll i släkten). När jag tänker på den möjligheten får jag nästan panik, det vore så fruktansvärt. Men jag kanske bara börjar bli gammal och behöver hålfotsinlägg... (Vilket skulle kännas nog så fruktansvärt.)

Förmiddagspromenad vid havet

På tisdagar börjar jag jobba 10.30. Vanligtvis brukar vi sova tills dottern vaknar, vilket kan vara allt mellan 7 och 8.30. Sedan äta frukost länge och så duschar jag medan hon sitter och ritar i badrummet. Och så lite lek och annat. Även om vi gått upp 7 brukar timmarna gå så fort att vi kommer i sista minuten till dagis.

Idag ville jag inte att vi skulle vara hemma, eftersom vi har hantverkare här. De kom inte förrän 8.30, då åkte vi ut till havet och promenerade längs stranden. Spontanringde en kompis som pluggar och var hemma idag, så vi fick sällskap av henne. Det var gråmulet, men ändå ett så himla skönt sätt att börja dagen. Att komma till dagis 10.15 och redan ha varit ute på promenad. Roligt att titta på stegräknaren också. Ska försöka göra detta lite oftare på tisdagarna, istället för att sega omkring hemma.

Kväll fast natt

Klockan är 2. Jag dricker te och läser bloggar. Min kväll började vid midnatt. 19.30 lade vi oss för att läsa och sova, jag och dottern. Hon somnade inte lika snabbt som igår, så jag fick ligga kvar längre. Och så somnade jag. Såklart. Vaknade, men då sov hon oroligt och jag vågade inte gå upp av rädsla för att hon då skulle vakna. Somnade igen, och när jag vaknade sov hon oroligt o.s.v. Vid midnatt kunde jag äntligen gå upp. Nu känner jag mig ganska pigg och skulle lätt kunna vara uppe ett par timmar till, men det blir ju verkligen en störd dyngsrytm, jag får nog gå och lägga mig snart.

Nu så!

Nu funkade det! För 94 kronor kommer jag att få hem 383 gram, som jag tror ljuvlig, müsliblandning. Eller snarare en godisblandning - det är nog som godissubstitut jag får använda den, för jag blandade i mycket nötter och torkad frukt. Jag valde quinoa som bas, och därutöver innehåller den quinoacornflakes, crunch, canihuagroddar, rostade kokosflagor, pistagenötter, rostade sesamfrön, pumpakärnor, torkade körsbär och torkade tranbär. En salig blandning, jag gick nog lite överstyr. Men jag lät åtminstone bli att välja något ur kategorin sötsaker.

Vardagslyx är ett uttjatat ord, men ack så passande för denna beställning.

Egen müsli

Läste för ett tag sedan i någon tidning att man kan beställa sin egen müsliblandning på nätet, från Saltå kvarn, och få hemskickad per post. Blev sugen på att testa, men sedan föll det i glömska. Nu bläddrade jag i en tidning på jobbet och där stod det också om müslin. Bestämde mig för att genast klicka hem 400 gram müsli, även om det är dyrt. Så himla rolig grej! Och så funkar det inte. Jävla skitsida. Det är väl bara något tillfälligt fel såklart, men det fick mig att tappa lusten helt. Så mycket tålamod har jag dessa dagar.

Gnäll och klagan

Vore det inte för att man inte kan tillåta sig att bryta ihop när man har barn, hade jag nog brutit ihop nu. Trots penicillin sedan i måndags mår jag fortfarande dåligt. Kroppen värker, huvudet värker och den allmänna sjukdomskänslan har jag nu haft i fyra veckor. Efter att ha bytt lakan i sängen igår hade jag så ont i armarna att jag blev hypokondrisk (vilket jag aldrig annars är) och började tänka reumatism och liknande... Extremt trött har jag varit i cirka två veckor nu. Dottern och jag kan sova tre timmar på eftermiddagarna och ändå somnar jag när jag nattar henne, och sover bort de flesta kvällar. Sover ofta 12-13 timmar per dygn (mot 6-8 förut). Ändå trött hela tiden. Inte mentalt trött, utan rent fysiskt trött och sömnig. Fram till i fredags var jag igång som vanligt (fast mer, jagade steg till stegräknartävlingen) och jobbade, men i fredags gav jag upp och tog kompledigt och lämnade ändå dottern på dagis. Igår, lördag, kom mina föräldrar och hämtade dottern på förmiddagen och lämnade henne lagom till läggdags, för att jag skulle få vila. Dock sov jag inte, även om jag lätt hade kunnat, för jag fick panik vid tanken på att sova bort en dag då jag för en gångs skull fick vara ensam. Jag läste ut Sommardöden, som jag segat med i veckor. Åt en jätteportion couscous med lättmargarin i och sedan en massa glass, struntade helt i att vara nyttig. Tvättade flera maskiner, vilket jag forsatt med idag. Botten på tvättkorgen är nådd, kors i taket. Dagen idag började bra, med glad dotter och faktiskt kände jag att jag mådde något lite bättre. Men sedan totalvägrade dottern att alls sova middag, trots en och en halv timmes försök, och efter det har det mest varit jobbigt. Jag bitvis på uselt humör, jag skäms för hur jag har låtit. Vet inte hur många gånger jag har sagt sluta, lägg ifrån dig den där, du får inte göra så, hör du vad jag säger, låt bli... Någon gång kom jag på mig själv med att låta som om jag talade till en olydig hund, inte till mitt barn. Min mamma tyckte att jag ska sjukskriva mig imorgon eftersom jag mår så dåligt, men jag ska jobba. Skulle ändå inte kunna koppla av hemma, för imorgon kommer hantverkare för att sätta upp en vägg. Vår tvåa på 91 kvm ska bli en trea. De ska vara här hela veckan. Det är också ett stressmoment. Förutom att jag har flyttat undan möbler och böcker och leksaker och ska plasta in möbler innan jag går och lägger mig, fattar jag inte hur dottern ska kunna sova de eftermiddagar jag slutar tidigt och hon sover middag hemma. Känner mig stressad över att det måste se hyfsat ut här hemma varje morgon innan de kommer. Jag som somnar nästan varje kväll vid nattingen (inte ikväll dock), utan att hinna plocka iordning. Men det får bli som det blir. Just nu handlar det bara om att stå ut tills jag blir frisk igen, för någon gång bör jag väl bli det även om inget för närvarande tyder på det. Nej, nu ska jag fortsätta läsa i Ann Heberleins bok. En påminnelse om att man kan ha det betydligt värre än jag.

Nu reser han igen

Ikväll åker sambon till USA. I två veckor blir han borta. Det känns mest bara overkligt. En kollega frågade, apropå att jag ska vara ensam med dottern så länge, om jag ska ta ledigt något. Hahaha. Sällan. Spelar ingen roll hur hårt jag jobbar på jobbet, det är semester och vila jämfört med att vara en hel dag med aktiv och hela tiden stimulanskrävande dotter. Så någon ledighet kommer inte på fråga.

Sinuit & bronkit

Imorse var jag nära att avboka det inbokade läkarbesöket. Tänkte att det vore onödigt att slösa med tid (min lunch) och pengar (förvisso bara 140 kronor, det är ju ingenting, men ändå) för att med största säkerhet få höra att man har en segdragen virusinfektion. Men jag gick ändå. Tur det. För jag hade bihåleinflammation (som var det jag hade en viss misstanke om). Dessutom fick jag en lindrig bronkit på köpet, så jag fick verkligen valuta för pengarna. Nu Kåvepenin i tio dagar. Så nu har sömnsjukan fått sin förklaring. Klart man blir trött av att jobba med i ett par veckors tid med obehandlad bihåleinflammation och bronkit.

Tävla!

Nu vaknar tävlingsmänniskan i mig. Jag har aldrig tävlat i idrott, jag har alltid varit ointresserad av det, och lat. (Bortsett från att jag är rätt snabb och mycket uthållig när jag simmar.) Men jag har varit tävlingsinriktad i skolsammanhang, i kunskapsspel, högskoleprov (som jag har gjort enbart för att det har varit kul, inte för att jag har behövt det) och gud vet allt utom idrott. Men nu loggade jag in på tappa.se, jobbets stegräknartävling börjar idag. Såg att det finns roliga topplistor på vilka som gått mest, både lagvis och individuellt. Man kommer att se listor för alla förvaltningar inom kommunen som är med i tävlingen. Nu jävlar ska jag tävla, massa promenader ska det bli. Trots grym huvudvärk i flera timmar nu tänker jag att jag måste ut och gå idag. Annars blir det ju jättefå steg på stegräknaren, en lat hemmasöndag. Och det går inte an, för nu vill jag tävla.

Bokat läkarbesök

Fikat med en kompis på stan (säger fortfarande på stan, fast jag bor vid stora torget och bara sneddar torget för att komma till kaféet) medan övriga familjen babysimmar. När jag kom hem ringde jag vårdcentralen. Nu har jag varit förkyld i tre veckor, med mer eller mindre daglig huvudvärk och ofta värk i kroppen. De senaste dagarnas enorma trötthet, som jag inte alls känner igen från någon gång tidigare (jo kanske, men evigheter sedan) gör att jag tänker att det är bäst att kolla upp om det är något som kan avhjälpas med penicillin. Bihåleinflammation t.ex. Fick tid på lunchen imorgon. Förmodligen bara bortkastade pengar, jag gissar att långvarig virusinfektion blir diagnosen. Men då har jag i alla fall kollat. Nu städa. Vila vore skönare, men jag står helt enkelt inte ut i lägenheten om det inte blir veckostädat.