Vaken

Klockan är två på natten och jag har nyss stekt och ätit kebabkött. Tvättat en maskin har jag också gjort. Nu funderar jag på att börja städa, plocka iordning i stökig lägenhet. Knäppt, men jag är inte trött. Har sovit i två omgångar. Först ett par timmar med dottern efter dagis. Hon sov ovanligt länge, antagligen p.g.a. att hon är lite förkyld. Sedan somnade jag under nattningen och sov till 23.30. Inte så bra med sömnen uppdelad på tre tillfällen på ett dygn. Vet inte vad jag ska göra för att hålla mig vaken när jag nattar. Denna vecka har jag somnat alla kvällar utom en. Kan inte ens skylla på segdragna nattningar, för det har nog inte tagit mer än en timme någon kväll innan dottern somnat. Men det är ju bara så mysigt att ligga där i mörkret med henne bredvid, och slumra till. Nåväl, imorgon kommer sambon hem och jobbar hemma nästa vecka, då tar han de flesta nattningarna.

Tomtar

Dottern tycker sedan ett par veckor tillbaka att det är roligt att rita. Hon vill rita varje dag. Häromdagen ritade hon två streckfigurer. Eller ja, två streckansamlingar snarare än figurer. Jag pekade på den ena och frågade vad hon hade ritat. Tomte! utbrast hon glatt. Jag pekade på den andra och fråga vad det var, och det var också en tomte. Det är så rörande, att hon sitter där och ritar och har tankar kring vad det är hon skapar. Att det är tomtar. Det är ju helt fantastiskt. Och tänk alla dessa år vi har framför oss, år av skapande och kreativitet. Allt jag ska fråga och allt hon ska berätta.

Cornflakes mönster

Okej att en simlärare inte är en svensklärare, men någon måtta får det väl vara. Läser ett papper vi fått på babysimmet, och där står bl.a.:

"Föräldrarna får själva hålla koll på om barnet fryser. Spädbarn huttrar inte för att alstra värme. De blir gnälliga, blåa läppar och kurar ihop sig och cornflakes mönster på armarna." (min kursivering)

Det här är också lite kul:

"Vilka barn kan babysimma? De barn som väger minst 4 kg och har en läkt navel. De flesta barn med handikapp, men först ska de prata med barnets läkare, så att inga hinder föreligger."
Ett handikappat spädbarn som ska prata med sin läkare?

Förresten heter det funktionshindrad, inte handikappad!

En hel kväll

Hurra! Efter att ha läst fyra böcker, lade vi oss tätt intill varandra med huvudet på samma kudde. Kramades och inom fem minuter sov hon, min vackra dotter. Och jag fick tid att betala räkningar och titta på Lyxfällan och Nyheterna. Lite skillnad mot igår, då somnade jag under nattningen och vaknade först efter 23. Ännu värre i tisdags kväll, då somnade jag och sov hela natten i klänning, linser och smink (det lilla smink jag nu använder). Vaknade till några gånger, men det var så skönt att sova att jag inte orkade gå upp och göra mig iordning. Inte lika skönt att gå upp med igengeggade ögon och skrynklig klänning när alarmet ringde 6.45 och lamporna varit tända ute i lägenheten hela natten.

Ikväll läste vi bl.a. Totte städar. Det är så coolt, att ha en dotter och läsa samma böcker för henne som jag själv fick lästa för mig som barn. Lycka.

100

Det blir bara roligare och roligare med språket, kommunikationen. Listan på ord som dottern säger/har sagt på eget initiativ (alltså inte alla ord hon härmar) är nu drygt 100 ord lång. Tvåordsmeningar har hon dock inte börjat med, om man inte räknar meningar som och den? och akta dig (akta dig ser jag mer som ett uttryck än en tvåordsmening). Även om det bara är enstaka ord så gör det ju så himla mycket för kommunikationen. Hon berättar saker varje dag, på sitt sätt. I söndags när hon vaknade efter att ha sovit efter babysimmet, satte hon sig upp i sängen och sa först handla (hon vill alltid handla), sedan Ella (läsa boken om Ella). Sedan sa hon bom-bom, vilket är hennes ord för att bada, och när jag då bekräftande sa att hon och pappa varit och badat sa hon boll (hon hade hämtat bollar). Idag när jag jobbade kväll och hon satt och åt med sambon hade hon sagt mamma, och när sambon då sa att jag jobbade sa hon bibbli (jag jobbar på bibliotek). De är så mycket hon snappar upp som överraskar oss. Häromdagen pratade hon om mormor. Jag sa att mormor var hemma hos sig, och då sa dottern namnet på orten där mina föräldrar bor. Imorse när vi skulle åka till dagis, hon och jag, sa sambon till henne att han skulle vara hemma och jobba och då sa hon data. Det är så imponerande, att de är så duktiga fast de är så små.

Några av de ord hon börjat använda på sistone är: pärlor, hål, min, bära, andra, dela, stänga, godnatt, hand.

Den där listan

Idag har jag jobbat, klippt mig, veckostädat medan sambo och dotter var ute på långpromenad och matade ankor med hembakat bröd, ätit pizza, slappat i soffan med te och sockerkaka, bok och dator. Egentligen skulle jag ha varit på tjejmiddag och druckit vin och haft kul, men den blev inställd p.g.a. sjukdom. Nu ska jag fylla i den där listan man har sett på var och varannan blogg på sistone.

1. Hur gammal är du om fem år? Över 40.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Kollega, sambo och dotter.
3. Hur lång är du? 168,5 cm.
4. Vilken är den senaste filmen du sett? På dvd: Margot at the wedding (fantastisk), på bio: Låt den rätte komma in (bra, men boken så mycket bättre).
5. Vem ringde du senast? Mamma.
6. Vem ringde dig senast? En kompis.
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms:a.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta.
9. När såg du senast din mamma? Förra måndagen, då hon hämtade dottern på dagis när jag jobbade kväll och sambon var bortrest. Skulle ha setts i helgen, men det är inställt p.g.a. sjukdom.
10. Vilken ögonfärg har du? Grönbrun.
11. När vaknade du i dag? 08.20.
12. Vilken är din favoritjulsång? Har ingen favorit.
13. Vilken är din favoritplats? Havet här hemma eller havet vid Österlen eller havet var som helst.
14. Vilken plats föredrar du minst? Vet inte.
15. Var tror du att du befinner dig om tio år? Samma arbete och stad och sambo förhoppningsvis, och en underbar drygt 11-årig dotter (hur overklig är inte den tanken?).
16. Vad skrämde dig om natten som barn? Jag var inte mörkrädd. Fast när jag sett Babels hus på teve, avsnittet där en patient kräktes blod, minns jag att jag var rädd ett tag.
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Den här artikeln.
18. Hur stor är din säng? 180 cm.
19. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar Mac. (En stationär pc också, men den använder jag inte längre.)
20. Sover du med eller utan kläder på dig? Trosor.
21. Hur många kuddar har du i sängen? Tre stora och dotterns lilla.
22. Vilka länder har du besökt? Danmark, Norge, Finland, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Österrike, Frankrike, Spanien (fastlandet, Mallorca, Lanzarote), Grekland (Rhodos, Cypern). Jag är inte precis någon globetrotter.
23. Vilka städer/samhällen har du bott i?: Längst tid där jag bor nu, i olika omgångar i livet. Näst längst tid i Äppelviken i Stockholm. Kort i Uppsala och halvkort i Borås och Skåne.
25. Är du social? Ja och nej. Jag är trevlig när jag umgås med folk, men jag tycker mycket om att vara ensam.
26. Vilken är din favoritglass? Älskar glass, har flera favoritmärken och sorter. Helst ska det vara mycket choklad och nötter.
27. Vilken är din favoritefterrätt? Crème brûlée, definitivt.
28. Tycker du om kinamat? Ja. T.o.m. den svenska ganska smaklösa varianten. Helst bläckfisk.
29. Tycker du om kaffe? Bara latte och cappuccino. Vanligt kaffe har jag aldrig druckit en hel kopp av, det är äckligt.
30. Vad dricker du till frukost? Te och blodapelsinjuice.
31. Sover du på någon särskild sida? Helst på mage.
32. Kan du spela poker? Såklart, och jag gör det gärna. Men det ska vara om pengar.
33. Tycker du om att mysa/kela? Jag gosar massor med dottern som är superkelig numera.
34. Är du en beroende människa? Om jag inte hade trott att sockerberoende mest är ett sätt för Bitten Jonsson att tjäna pengar, hade jag erkänt mig själv sockerberoende.
35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
36. Vill du ha barn? Jag är så tacksam över det barn jag har. Jag vill ägna all min tid åt henne. Just nu i alla fall. Om/när det ändras är jag förmodligen för gammal.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och pyttelite tyska.
38. Har du någonsin åkt ambulans? Nej, aldrig.
39. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet är oslagbart, men jag är förtjust i bassänger också.
40. Vad spenderar du helst pengar på? Kläder till dottern.
41. Äger du dyrbara smycken? Nej, knappt.
42. Vilka är dina favoritprogram på tv? Ser inte teve i dagsläget, men på senare år har det varit bl.a. Lost, Grey´s anatomy, Love my way, Brottet.
43. Kan du rulla med tungan? Nej.
44. Vem är den roligaste människan du känner? Faktiskt min sambo.
45. Sover du med gosedjur? Ja, tre av dotterns (vi samsover).
46. Vad har du för ringsignal? Vilken dötrist fråga. Jag vet inte vad den heter.
47. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Tyvärr inte ett enda, min mamma är en rensare.
48. Hund eller katt? Hund, absolut hund.
49. Flirtar du mycket? Nej, men förr gjorde jag.
50. Kan du byta olja på bilen? Inte byta, men fylla på.
51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej, märkligt nog eftersom jag alltid har varit en fortkörare.
52. Vilken var den senaste boken du läste? Håller på med Liza Marklunds senaste, En plats i solen.
53. Den bästa bok du läst? Flera av Joyce Carol Oates samt Saknaden av Ulf Lundell (det är den bok jag har läst flest gånger, jag brukar annars aldrig läsa om böcker).
54. Prenumererar du på någon veckotidning? Bara Allt i hemmet (månadstidning förvisso) för närvarande. Förr hade jag 4-8 prenumerationer, men jag har skurit ner. Men jag köper alltid Vi föräldrar.
55. Dansar du i bilen? Korkad fråga.
56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P4.
57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Dotterns namn när vi ritade tillsammans.
58. När var du i kyrkan senast? På ett kusinbarns dop våren 2007.
59. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Läraren i tyska och engelska, tillika klassföreståndare.
60. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Två nätter i Stockholms skärgård i början av 90-talet. Det spöregnade ett dygn. "Jag är imponerad, jag trodde aldrig att du skulle klara det", var dåvarande pojkvännens kommentar efteråt. Jag hatar att tälta, är alldeles för bekväm.

En tredje!

En tredje mammabloggsutmärkelse, smickrande. Denna gång från Virra. Den får hon såklart tillbaka från mig, jag läser hennes blogg varje dag jag läser bloggar. Virra skriver personligt, om t.ex. relationer, på ett sätt som tilltalar mig. Och mycket vardagslivsskildringar om sonen. Och så hundar, böcker och annat trevligt. Samt inte minst en ny graviditet att följa!

Ella!

Gråt och skrik hörs från sovrummet. Ella! Ella! Hämta! ropar dottern, och jag anar att hon häver sig över sin pappa för att nå boken Ella är förkyld. Eller någon av de andra böckerna. Nyss hördes skratt och prat. De läste. För äntligen, äntligen har dottern blivit intresserad av böcker! Hon var det första året och längre än så, mest intresserad av boken som fysiskt objekt - hämta, bläddra, riva ut ur bokhyllan etc. Ibland var hon intresserad av att läsa en kort stund. Mycket kort. I november började förändringen så smått. Och nu har det ett tag varit en riktig favoritsysselsättning. På dagarna går hon till bokhyllan och väljer böcker, för att sedan krypa upp i knät och lyssna när man läser. Nya kvällsrutinen sedan ett par veckor är att läsa flera böcker i sängen, med kuddarna uppbullade bakom ryggen. Hon tycker att det är så roligt, och det tycker vi också. Men hon vill inte sluta. Det spelar ingen roll hur länge vi har läst, tårarna och protesterna kommer alltid när vi slutar. Men det går över på ett par minuter. Favoritboken är Ella är förkyld av Linne Bie. Den kan vi utan och innan nu (jag började läsa den ur minnet i bilen häromdagen, "mer, mer" sa dottern så fort jag slutade), dottern gapar och säger "aaaah" innan jag läser att Ella säger så när doktorn undersöker halsen. När vi vaknar brukar det inte dröja länge innan dottern frågar efter Ella, och under dagarna kan hon prata om henne. Det är så sött.

Umpa!

Dottern och jag var på bibblan idag. Dottern spatserade omkring och kollade in saker. Plötsligt hör jag henne säga umpa (apa) och peka på en bok. Tyckte att det var märkligt, för hon var vid musikböckerna och jag tänkte att det inte borde finnas några apor på omslagen där. Gick fram till henne och kollade. Boken hon pekade på när hon sa umpa var denna:

En till

Mammabloggutmärkelse från Carola också. Tack tack! Roligt. Den får hon av mig också. Hennes blogg Bokmamman läser jag gärna, eftersom hon skriver om böcker, och böcker har alltid varit mitt största intresse här i livet. Carola har en dotter jämngammal med min, och jag hade gärna läst mer om dottern i bloggen, för när Carola kommenterar något jag skrivit som rör barn brukar jag alltid tänka att vi verkar resonera så lika.

Tack och varsågod!

Av E, som har bloggen Fika lite, har jag fått denna utmärkelse:



Hennes motivering, att jag resonerar klokt och tankeväckande om föräldraskapet, gör mig förstås glad. Man ska ge utmärkelsen vidare, men jag tycker att det känns i det närmaste omöjligt att välja vilka i min länklista jag ska ge den till, så jag fuskar lite och ger den bara tillbaka till E. Hennes blogg har varit en av mina absoluta favoriter sedan jag började läsa den. Intelligent, klok, rolig. Skön blandning i skrivandet; allt från Ben&Jerry-glass och Vita huset-tittande till arbestsliv och reseminnen. Och så klart en massa fina skildringar av tillvaron med sonen.

Artighet

Vi var på barnkalas igår. Dottern allra yngst. Jag konstaterade att något måste vara fel när en 1,5-åring (dottern alltså) uppträder mer socialt kompetent än ett gäng 3-7 åringar... Antingen är dottern ett socialt geni eller så är de andra barnen ouppfostrade. Jag bad dottern lämna presenten till födelsedagsbarnet som fyllde 4. Dottern stegade fram till henne, med presenten i handen. Stannade framför henne, såg henne i ögonen, räckte fram presenten och sa "tack". (Hon använder tack både som tack och varsågod.) 4-åringen tog emot presenten utan att säga tack. Dottern tittade långt efter henne när hon gick iväg med presenten. När vi skulle gå hem sa dottern hej då till flera av de som stod i hallen, bland annat till de två syskonen vi var hos. De gillar dottern, vi träffas relativt ofta, men ändå fick deras mamma uppmana dem att säga hej då. 4-åringen gjorde det. Dottern vinkade sedan till 7-åringen och sa hej då, men han svarade inte utan gick iväg. Jag vet inte om jag inbillade mig, men dottern såg förvånad ut när hon följde honom med blicken när han gick och hon upprepade sitt hej då för tillsynes döva öron.

Dottern är ju för liten för att "uppfostras" till att vara artig, det är absolut inget vi sysslar med på något sätt, men hon är så intresserad av att iaktta människor och lyssna, så hon snappar väl upp att det är såhär det ska vara; att man hälsar och tackar o.s.v. Jag har oftast inställningen att barn ska vara barn, vara som de är, absolut inte uppfostras auktoritärt och drillas att bli något de inte ska behöva vara. Men när det gäller att vara artig och visa hyfs kommer jag att se till att det blir något självklart för dottern. Man hälsar och man tackar och man ser folk i ögonen och man visar respekt och hänsyn o.s.v. Det är ju absolut något man bör lära 4-åringar, för att inte tala om 7-åringar. Jag är nog ganska rejält konservativ i denna fråga. Nu är jag sugen på att diskutera med min kompis, barnens mamma, om hennes tankar kring detta. Men det är inte helt lätt att ta upp det på ett snyggt sätt, det kommer förmodligen bara att låta som kritik. Vilket det ju också är, delvis. Jag blir faktiskt smått provocerad av att en 4-åring tar emot paket utan att tacka varken när hon tar emot det eller senare. Nu har jag förvisso ingen större erfarenhet av 4-åringar, av vad man kan förvänta sig av dem. Kanske är jag lite för hård..? Nej, det tror jag inte. Eller, vad tycker du?

Söndag

Terminsstart för babysimmet. Tredje terminen nu. Sambo och dotter var där, jag valde att stanna hemma och veckostäda. Efter lunch och sovtimme för dottern, åkte vi till ett tropikarium. Det var populärt hos dottern, särskilt aporna. Eller umpa, som hon kallar dem, och slår sig för bröstet för att visa hur apor gör. Hon var så söt, hon vinkade och sa hej till några apor, och efter att hon sagt hej sa hon sitt namn - nästan som att hon presenterade sig. När vi tröttnat på djuren åkte vi till Max. Första gången dottern åt på snabbmatsrestaurang. En ostburgare som hon tyckte var god. Hon fick smaka av min potatisgratäng också. Men pommes och läsk fick hon minsann klara sig utan. En mysig söndag.

Utan tv

Sent i torsdags kväll kom sambon hem från Japan, och även om det har gått alldeles utmärkt att vara ensam med dottern i tio dagar, är det skönt att han är hemma. Fina presenter fick vi och lilla sötan är överlycklig över att ha sin pappa hemma. Han valde att ta ledigt i fredags och låta henne vara hemma från dagis, för att de skulle få umgås. Fint. Nu sköter han nattningarna och jag får skön tid med bok och dator i soffan på kvällarna. Telia har äntligen behagat få igång vårt bredband efter flytten. De är helt sanslöst sega. Först skulle telefonen kopplas in, efter det måste man vänta 8-10 dagar innan bredbandet kan kopplas in och sedan måste man vänta ytterligare 5-7 dagar innan man får digital-tv. Helt otroligt. Arbetsdagar är det ju dessutom det handlar om, inte kalenderdagar. Kul under jul- och nyår med alla röda dagar. Så nu har vi varit tv-lösa i 22 dagar. Vi kollade inte alls mycket på tv förut, men det var lite trist att inte kunna titta på engelska deckare kring jul och nyår, det hör till. Annars har det gått alldeles utmärkt att vara utan tv så länge, faktiskt mycket enklare än jag trodde. Har t.o.m. lekt med tanken att helt vara utan tv, nu när det har gått så bra. Men varför skulle man vara så drastisk, det är väl bra att ha så att man kan titta ibland.

Svar på tal

Morgonens blöjbyteskonversation:

Jag: Vill du gå till dagis idag?

Dotter: Naj!

Jag: Nähä, vad vill du göra då?

Dotter: Handla!

Lite senare:

Jag: Tycker du om dagis?

Dotter: Naj!

Jag: Jaså inte, vad tycker du om då?

Dotter: Kaka!

Ensam hemma

Hur overkligt är inte detta? Jag är ensam hemma, utan både sambo och dotter, i ett helt dygn. Sambon i Japan, dottern sover hos mina föräldrar. Jag har bara sovit helt själv en enda natt sedan dottern föddes, då jag var på min kortsemester på Österlen i somras. Nu är det dags igen, och eftersom det är hemma jag är ensam känns det overkligare än när jag befann mig på bed&breakfast. Dock är anledningen till att dottern sover hos sin mormor och morfar inte så rolig; det är för att jag ska få tid att skriva en restuppgift till en kurs jag läste för länge sedan och nu vill ha ut mina poäng för. Inlämning nästa vecka och jag har börjat med den för sent, flytten kom emellan och när nu sambon är borta i tio dagar blir det inte mycket tid jag kan ägna åt skrivande. Mina föräldrar räddar situationen. Jag skriver och lyssnar på radio och har ätit lax med sugar snap peas och sparris, ätit pistagenötter och choklad från stans chokladbutik. Nu paus, sedan te och fortsatt skrivande. Vad märkligt det blir att sedan lägga sig i sängen utan dottern som snusar bredvid. Kommer nog att sakna.

Övrigt: det blev ett kärt återseende för dottern med dagis igår, idel glädje över att återse personal och barn. 18-månaderskontrollen på bvc i onsdags gick bra, allt var finemang. Tårar efter sprutan, men de upphörde lagom till att vi skulle gå ut, då fick läkaren både en slängpuss och ett hej då. Lite sorglig blir tillvaron ibland när dotterns saknad av sin pappa blir påtaglig. T.ex. när grannens steg i trapphuset får henne att vinka mot dörren och utbrista pappa! Eller när hon igår natt vaknade och satte sig upp i sängen, tittade på sin pappas tomma sängplats och sa borta, två gånger. Hon säger ofta pappa, men hon blir tack och lov inte ledsen. Jag brukar säga till henne att pappa tänker på henne och älskar henne, vilket får henne att nicka och humma nöjt och instämmande.

Uppdatering

Har inte bloggat på två veckor, dels p.g.a. tidsbrist i samband med alla flyttbestyr dels p.g.a. att vi fortarande bara har modemuppkoppling eftersom Telia är sjukt sega med saker och ting. En kort uppdatering kommer här. Julafton var lyckad. 13 vuxna och tre barn. Tre barn mellan 1,5 och snart 4, ingen rädd för tomten, alla glada hela dagen och kvällen, väldigt mysigt. Jag fick en fin mobil och ett par örhängen av sambon, trots att vi hade satt en gräns på 400 kronor för våra julklappar till varandra, och jag är så glad för min gamla mobil är flera år gammal och skavd och ful. Juldagen firades med lutfisk hos mina föräldrar, bara vi och mormor. Fortsatt julklappsutdelning, det hade blivit för mycket att öppna på julafton. På annandagen hämtade mina föräldrar dottern, hon fick sova hos dem för att vi skulle kunna packa flyttlådor ostört. Det gjorde vi till 22 på kvällen, då vi gick på bio och såg Låt den rätte komma in. (Det var vi de enda som gjorde, vi var helt ensamma i salongen, mysko upplevelse.) På lördagen flyttade vi. Dottern kom hem på kvällen. Hon har bara sovit borta två gånger i sitt liv, båda gångerna hos sina morföräldrar, och varje gång hon har kommit hem har vi flyttat. Men hon tog det lika bra denna gången som förra, fann sig genast tillrätta. Det har vi också gjort. Här ska vi stanna, nu flyttar vi inte igen. Lägenheten passar oss perfekt. Så fort flytten var avklarad tog flyttstädningen vid. Jag valde att göra den, sambon fick stanna hemma och natta dottern. Jag städade till 2 på natten, sedan hela förmiddagen på söndagen. I måndags och tisdags hade vi semester. Nyårsafton firades i hemmets lugna vrå. I fredags och lördags jobbade jag. Dagarna har mest bestått av att komma iordning i lägenheten. Och nu är allt iordning, förutom att tavlor och rullgardiner inte har kommit upp. Ny soffa har vi köpt, på Mio (jag som alltid har köpt allt på Ikea hittade inte en enda soffa där som jag ville ha). Vi har haft besök av vänner och av mina föräldrar ett par gånger, de har varit ute och gått långpromenader med dottern. Jag har läst ut en bok jag segat med i veckor trots att jag älskade den; Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is. Sambon har efter ett par veckors ledighet och hemmavaro rest iväg, långt bort i Asien är han nu på konferens. Imorgon är dagis stängt för planering eller studiedag eller vad det nu är, och jag ska vara kompledig. Vi ska på 18 månaderskontroll på bvc. Tur att dottern har börjat gå nu, annars skulle de kanske börja bekymra sig för det, vem vet. Hon började kunna gå själv när hon var 17 månader, men har bara gjort det vid lock och pock, knappt ens då. Men så för några dagar sedan ville hon plötsligt själv. Och nu går och går hon hela dagarna. Hemma, ute, i butiker. Långsamt ibland, nästan springande ibland. Trillar då och då, men alls inte ofta. Trots att hon var så sen med att börja gå har jag faktiskt inte alls oroat mig, utan tänkt att det kommer när det kommer. Och nu har det kommit. Däremot bygger hon knappt med klossar, vilket de ju lär fråga om/kolla. Fast det beror nog mest på att vi inte har några riktiga klossar till henne. Många leksaker har vi (fast inget överflöd som många verkar ha), men byggklossar har liksom blivit bortglömda. Fast igår staplade hon ett par grejer på varandra, så hon klarar nog att bygga lite klossar. Sedan jag minns jag inte mer vad det är de kollar, förutom talet. Nu är hon uppe i cirka 70 ord hon säger på eget initiativ. Hur många ord hon härmar vet jag inte alls, men minst ett par hundra. Dock har hon inte börjat med tvåordsmeningar ännu, förutom ”och den?” samt ”akta dig”. Men jag vet inte om man kan räkna det som tvåordsmeningar, akta dig känns mer som ett uttryck än en tvåordsmening. Och så blir det spruta. Och längd och vikt såklart, men de siffrorna bryr jag mig inte om. Förstår inte riktigt fascinationen många föräldrar har inför längd- och viktmått. När jag helammade tyckte jag att det var lite viktigt, men inte sedan dess.
På torsdag är det äntligen dagisdags igen, det kommer min lilla söta att tycka om. Hon var med sin pappa och lekte på dagiset gård häromdagen. Vinkade in till tomma mörka avdelningen och ville inte gå därifrån.