Mardrömmar

Så hur firade jag min alldeles ensamma sovmorgon? Jo, genom att först vakna redan åtta och sedan ha svårt att somna om fast jag verkligen ville det. Sedan, när jag lyckades sova till halv elva, vaknade jag av en överjävlig mardröm. Jag drömde att dottern drunknade. Natten till igår drömde jag att hon försvann, rymde med ett annat barn från dagis och sedan skadade sig och blev medvetslös och jag hittade henne och hon var nästan livlös i min famn medan jag ringde 112. Brukar sällan ha sådana drömmar. Men nu när jag ska vara utan henne i tre dygn kom mardrömmarna. Jag är inte ett dugg orolig för något (förutom trafikolyckor när det ska köras långt), hon har det precis lika bra med sin pappa som med mig. Men ändå kommer drömmarna. Det är väl något så djupt rotat, att man vill vara nära sitt barn, sin unge, att oron finns där undermedvetet och kommer till uttryck i nattens drömmar, när man är borta länge från sitt barn.