Tid till mig

Jag har gett mig själv en present.
En present bättre än ett vackert smycke, bättre än en snygg inredningspryl, bättre än det dyraste klädesplagg, bättre än en välgörande ansiktsbehandling. Till och med bättre än en resa.
Jag har lagt mitt schema så att jag är ledig tre timmar varje måndagseftermiddag. Jag jobbar på förmiddagen och jag jobbar på kvällen. Men däremellan har jag tre timmar ledigt. En riktigt lång lunch. Alltså får dottern vara på dagis.*

Tre helt egna timmar. Varje vecka. Med början idag. Tre timmar att göra vad jag vill med. Shoppa. Simma. Läsa. Vila. Städa. Klippa mig. Göra precis vad jag vill. Eller göra ingenting. Det blir fantastiskt! Sambon kommer att vara borta ungefär hälften av all tid i höst och de veckorna kan jag behöva de här timmarna för att orka. Så nu halvligger jag i soffan och dricker iskaffe, efter att ha köpt med mig sushi hem. Lyssnar på radio och ska läsa lite. Och börja rensa lite bland dotterns kläder innan jag återvänder till jobbet.

*Först kändes det som om jag fuskade på något sätt, men flera kolleger har sådana här scheman den dag de jobbar kväll, det har med arbetspassen i informationsdisken att göra. Så det är inget konstigt alls. Man får göra så, och jag försöker komma bort från känslan att det är fel att göra så och på så vis få tid för mig själv medan dottern är på dagis. Hon älskar ju dagis, så för henne är det inget problem. Och jag skulle ändå inte slutat tidigare, för jag måste jobba till 19. Konsekvensen är att hon får vara på dagis två timmar längre en annan dag i veckan. Men jag bara jobbar 75%, så det gör knappast något.