Och sedan är evighetsnattningen ett minne blott. I bilen på väg till dagis. På väg till deras nallefest. De har sjungit nallesånger hela veckan. Personalen har inrett ett rum med nalletema, vilket öppnas för barnen på festen idag. Nalltetårta serveras. Varje barn har med sig en nalle hemifrån. Dottern har med sig sin stora bruna nalle med vinrött sidenband i halsen. Saskia heter den. Hon sitter i bilstolen med den i famnen, kramar den och lägger den intill sin kind och säger ”mmmm”. Rosaprickiga strumpbyxeben i nya skor, lite sömn i ögonvrån som jag har glömt att ta bort, pigga stora melerade ögon, hår som doftar Bamsebalsam efter att jag akut varit tvungen att reda ut en tova i det långa nackhåret utan att hinna tvätta det. Hon viftar på benen till Springsteens Human touch. Glädjeropar när jag svänger in på dagisets parkering. Jag tänker att jag aldrig ska klaga mer, över nattningar eller något annat, för hon är min att älska och leva med och inget annat spelar egentligen någon roll.
Comeback?
3 år sedan
3 kommentarer:
åh vilken vacker text!
Precis så är det. Det är privilgerat att få älska någon så mycket.
Yogamamma: Tack!
E: Mycket priviligerat! Vad mer kan man egentligen begära...
Skicka en kommentar