Dagis skulle åka på utflykt idag. Åka buss till havet. Plocka näckor (som dottern säger) på stranden. Promenera i skogen. Äta frukt. När jag lämnade dottern vankade en av 3-åringarna omkring lite rastlöst. En i personalen förklarade att han och en pojke till var reserver. Man visste inte om det skulle bli plats till dem i bussen (det var flera avdelningar som skulle åka). Om platserna inte skulle räcka skulle de få stanna hemma, eftersom de var med förra året.
Ju mer jag tänker på det, desto orimligare förefaller det. Att en 3-åring tjugo minuter innan bussen ska avgå, inte vet om han ska få följa med eller inte. Taskigt. Att han var med förra året tycker jag inte fungerar som argument. Det var förra året det, ska man begära av en 3-åring att han ska förstå logiken i det, när han i sista stund får veta att han inte får följa med sina kompisar i bussen. Det tycker jag är för mycket begärt.
Nå, nu har jag något att ta upp på nästa föräldraråd. Boka för fan buss så att det finns plats till samtliga barn.
Comeback?
3 år sedan
3 kommentarer:
Som förälder hade jag aldrig accepterat att mitt barn blivit ett reservbarn. Om man vet att man inte kan få ihop sittplatser i bussen är det ju bättre att de annonserar i förväg om det är någon förälder som vill följa med och åka egen bil. Det borde ju finnas någon som är föräldrarledig, sjukskriven, arbetslös eller någon som helt enkelt vill ta ledigt från jobbet för ett studiebesök på barnens dagis. Hade jag haft körkort hade jag inte tvekat en sekund att följa med.
Kul att se att du är tillbaka och bloggar
Virra: Jag håller med dig. Kan man inte boka buss/bussar som rymmer samtliga barn, kan man ju försöka lösa det på det sätt du föreslår. För inget barn ska behöva vara reserv till en utflykt. (Eller jo, jag skulle tycka att det vore en annan sak om t.ex. halva barngruppen stannade hemma en gång och fick följa med en annan gång. Men att bara två barn ska vara reserver är inte okej.)
Nej det är verkligen inte okej och frågan är om de får göra så enligt barnkonventionen? Tänker vitt och bertt här nu men...
Skicka en kommentar